När jag sitter på pendeltåget in mot Stockholm vältrar sig mörkret utanför fönstren, fastän klockan bara är halv fyra på eftermiddagen. Dessutom är 90 procent av svenskarna klädda i svart; svarta stövlar, svarta byxor, svarta tröjor, svarta jackor, svarta vantar, svarta mössor och svarta ryggsäckar. Till och med barnvagnarna är alldeles svarta. VAD i all sin dar håller dom på med? Lite färg i tillvaron skulle behövas!

På NK:s cafeteria är det fullsmockat med reakunder. Jag får slå mig ner hos en annan äldre dam, och hon och jag LYSER. Hon har röd jumper och röd sjal , jag en lika röd jumper och ljuslila kappa. Annars är det alldeles svart – ”rena natta”.

Såg ni förresten Idrottsgalan och Guldbagge-utdelningen på svensk tv? Kolsvart! Herrarna i svart förstås, och nästan ALLA vackra damer i samma dystra mundering. Utom EN – Alice Timander, 90, som strålade som en ros, väl utslagen, inslagen i klaraste rött. Bravo!

Men varför klaga, när Sverige bjuder på ett alldeles färskt barnbarn; lilla söta Julia, som kom precis till jul. Föräldrar och storebröder är SÅ malliga, och det är farmor med. Veckan gick fort i en ljuvlig och ljudlig atmosfär. Små barn HÖRS, och man störs! En vecka tillsammans är lagom, tycker denna farmor, som lyckligt flyger i luften och landar på den härliga kusten igen.

Här blommar det nu, längs bergssidorna bjuds vita och rosa skyar av mandelblom, och gula små blommor vippar i gräset. På en plats bland bergen i närheten av Ronda plockades en bukett av knöliris, små lågväxande klarblå iris som får fälten att lysa som blåsippsbackar. Lite kallt är det i skuggan, men ändå känns det som vår i luften. Vår härliga spanska vår!

Det är märkligt, hör ni, vad folk pratar om! På en stor tillställning nyligen kunde man höra herrar gå omkring och skryta om storleken på apparaten. ”Min är 42 tum, hur stor är din?” eller ”Min är bara 36 tum, men den är väldigt bra!” Eller en annan, lite högfärdigt: ”Ja, jag har ju en 46-tummare!” Storleken ÄR tydligen väldigt viktig!!! – När jag rodnat färdigt, upptäcker jag att dom pratar om TV-apparater, av den där nya, stora platta typen. ALLA har dom, så det måste vara nåt´ som går!

Vi blev smittade också, och köpte en häromdagen, en 40-tummare. Nu sitter vi mest hemma och glor stint på den, ifall någon undrar vart vi har tagit vägen. Inköpet måste ju ge valuta för pengarna!

Risken är att man blir en försoffad soffpotatis, särskilt om man skaffar sig en sån där stor, pösig soffa som också är så modern. Allting ska tydligen vara STORT! –Men riktigt stort är det att gå ut på balkongen och njuta av utsikten mot bergen, eller att vandra på Paseon i Fuengirola, se havet glittra i solen och lyss till vågornas brus. MER storslaget än TV, och mycket större än 40 tum.