Maria Agrell bloggar om livet som utlandssvensk i Barcelona. Bloggen blev boken ”Totalt ointegrerad” som utsetts till ”Årets blok 2008” av förlaget Vulkan. ”Mitt liv är kontrastrikt. Ena dagen sitter jag och jobbar från ett soligt café i Barcelona. Nästa dag kämpar jag med byråkratin på de katalanska myndigheterna och förstår varken språket eller kulturen”. Foto: Carin Osvaldsson [Köp bilden]
Publicerad 2008-11-07 07:57:00 Integration inte alltid det viktigaste
SVENSKKOLONIEN Totalt ointegrerad. Så heter Barcelonasvenskan Maria Agrells blogg i bokform, som utsågs till ”Årets blok 2008” av förlaget Vulkan. Hon talar visserligen spanska sådär, ingen katalanska. Men med ett jävlar anamma och tro på sig själv har hon efter drygt tre år i Spanien nått långt längre än vad bloktiteln förmedlar. Men visst är livet som utlandssvensk fyllt av kontraster.
– Det är det glassiga livet i solen som man skryter om för dem där hemma. Och nästa dag försöker jag tala med Telefónica och känner mig totalt puckad.
Maria Agrell är kommunikationskonsult, småbarnsmamma och utlandssvensk. Bland annat. Som många andra bloggar hon. Bloggen blev en bok, eller en blok som det heter. Genom åren har hon fått en del kritiska kommentarer på bloggen. Hon har det för bra. Andra rynkar på näsan åt det där att ge ut en blogg i bokform, tycker det är vulgärt att fläka ut sig. Möjligen har Maria velat provocera och reta lite.
– Luther kommer alltid finnas i mig, men Jante har jag lagt av mig.
Men mest handlade det om att samla familjens upplevelser så att sönerna Max, 7 år, och Ted, 2 år, så småningom kan läsa om och minnas sina småbarnsår i Barcelona.
– Det finns absolut saker jag inte skriver om, men om en blogg ska bli bra måste man bjussa på sig själv, säger Maria. Vad jag vill är att få folk att skratta, inspirera människor att göra saker, ta risker, våga tro på sig själva och bryta barriärer.
Glassigt ”expatliv” Marias berättelse börjar när familjen Agrell bott i Barcelona i ett år. Äldsta sonen går på dagis, lär sig katalanska och vill att mamma ska vara tyst på bussen eftersom hon bara talar svenska. Maria arbetar som konsult med de flesta kunderna i Stockholm. Hon blir gravid och föder Ted på ett katalanskt sjukhus. Hon pratar med grannarna, ordnar grillfest på stranden och flyger runt jorden. Ronaldinho flirtar med henne när hon sitter på en restaurang. Hon köar hos katalanska myndigheter och försöker göra sig förstådd med ett nyfött barn i famnen. Hon torkar bajs och kräk och jobbar framför datorn till långt in på nätterna. Livet är aldrig bara det ena eller det andra.
– Visst lever vi ett glassigt ”expatliv”, men på en del ställen är det att leva i en bubbla. Så är det inte i Barcelona, vi är verkligen invandrare.
Startade företag Egentligen tog sagan sin början långt innan dess. För familjen Agrell flyttade inte vind för våg till Spanien. Redan fler år tidigare började Marias man Henrik, som är läkare, bygga upp företaget Telemedicine Clinic (www.telemedicineclinic.com) tillsammans med en svensk kompis bosatt i Katalonien.
– Vi var ju tvungna att ha något att flytta till, säger Maria.
Nu är Henrik arbetsgivare åt hundra personer i Torre Mapfre i centrala Barcelona. Företaget samlar ett stort nätverk världen över av läkare som läser av röntgenplåtar elektroniskt och ger specialistdiagnos på distans. En häftig resa som Maria beskriver det.
Svenskt slår högst Maria har absolut inget emot att integrera sig. Hon säger sig dock ha svårt för språk, tar sig hjälpligt fram på spanska och talar inte katalanska alls. Men hon försöker. Samtidigt säger hon ärligt:
– I Sverige vill vi ju att alla ska integrera sig, bry sig om midsommar och tala svenska. Men även om jag bor i Barcelona kommer Lucia alltid vara viktigare än de katalanska traditionerna.
– Jag låtsas bry mig för det är viktigt för dem jag möter, men egentligen struntar jag i det.
Just nu jobbar Maria med ett projekt för Barcelona stad. Hon skrattar åt ironin. Hon som är den mest ointegrerade hon känner, har lyckats ta sig in i korridorerna på det kanske mest katalanska som finns.
Målmedveten Men det är ingen slump att Maria gör karriär i Barcelona. Språkproblem eller inte har hon i flera år jobbat målmedvetet för att lära känna de rätta människorna och marknadsföra sig själv. Hon har gått på frukostseminarier och affärsluncher för att knyta viktiga kontakter.
– Betydligt fler män än kvinnor, tillägger Maria i förbifarten.
En av dem Maria hade bestämt sig för att träffa var kommunens kommunikationschef. Hon fick vänta länge, månader, men beviljades till slut ett möte. Mötet blev en tre timmars lunch på spanskt vis med samtal om långt ifrån bara det hon kommit för att tala om, nämligen möjligheten att starta en svensk skola i Barcelona.
Ingen svensk skola – Det blev ingen svensk skola, vi fick det inte att gå ihop ekonomiskt. Men inom ramen för projektet 22@ jobbar jag nu bland annat för att bilda en internationell skola i centrum av Barcelona.
Det så kallade 22@ Barcelona är det nya innovationsdistriktet i Barcelona Stad. Maria ansvarar för deras internationella program (www.22barcelona.com). Hennes senaste uppdragsgivare är Living Labs Global som bygger upp en global inre marknad för mobila tjänster (www.livinglabs-global.com). Samtidigt är hon projektledare för den svenska ideella organisationen Fair Play och organiserar ett forskningssymposium i november som belyser dataspelandet utifrån olika perspektiv.
[Köp bilden]
