Plötsligt ser jag något som studsar till precis framför bilen. Rakt ner från himlen for den. Liten och vit studsade den kring bilen. Kanske har du redan räknat ut vad det var som drabbades oss? En golfboll! På en rad stod de en bit därifrån och försökte finslipa sina slag och lära sig att inte komma utifrån och in, eller vad det nu är man behöver öva på.

Någon av alla dessa golfentusiaster hade träffat bollen så rent och snyggt att den flög och flög, långt utanför alla ramar. Eller så var det någon som slagit mer snett än vanligt. Att få en golfboll studsande framför bilen borde egentligen inte förvåna någon i dessa trakter där jag tror att golfbollarna är det enda som slår turisterna i mängd. Men ändå var det som om världen runt omkring försvann och det enda som fanns kvar var denna lilla vita boll.

Det är Birgittajubileum i år. Sveriges kanske mest kända person firas runt om i de kristna delarna av världen. Birgitta föddes i Uppland och dog i Rom men är för oss svenskar framförallt förknippad med Vadstena och det kloster som hon grundade där.

Hon var maka och mor, politiker och organisatör men allt gick tillbaka till det faktum att hon var en kvinna som ständigt var öppen för Guds tilltal. Ända sedan barnsben hade hon erfarit att Gud talat till henne. Dessa uppenbarelser samlades i tjocka band och utgör en av de stora kristna litterära skatterna. Hennes liv kan sammanfattas i den bön hon en gång skrev: "Herre, visa mig vägen och gör mig villig att vandra den"

Vad kan nu incidenten med golfbollen och den heliga Birgitta ha gemensamt? Som jag ser det talar båda om att livet är mer än det vi för ögonblicket ser. Människan lever på flera plan samtidigt. Det finns ett aktivitetsplan där saker och ting händer med oss. Men bortom det finns andra händelser och fördolda djup som är av avgörande betydelse för mig.

Så helt plötsligt bryter de in i min vardag och rör till. Ibland ger de frid, ibland irritation ofta en nödvändig andningspaus i livsstressen. Nu ligger golfbollen på mitt nattduksbord. Den är påminnelse om att Gud bryter in i min vardag och vill leda mig vidare. När jag ser den mumlar jag för mig själv: "Herre, visa mig vägen och gör mig villig att vandra den"

En sista fråga: Skall vi då gå med hjälm, eftersom saker och ting faller från himlen? Nej, det är just det vi inte skall ha. Inför Gud skall vi inte förskansa oss bakom murar och skydd utan öppna oss på vid gavel. Bara då kan vi erfara vad han vill med våra liv. Det är ingen bra idé att skydda sig mot Gud, men det är klart, det gör ont att få en golfboll i huvudet.