Kunskap eller vishet

PETER WICKSTRÖM Nu är det bara några veckor till dess att vårt flyttlass skall gå norrut. Tiden är så knapp. Det sprider sig ett lätt jäkt över tillvaron. Men det handlar inte främst om att hinna packa och städa, inte heller om att försöka få med sig en och annan minnessak från Spanien. Nej, det är upplevelsestressen som sätter in.

Vad är det vi måste uppleva innan vi far hem? Vad måste vi se? Vad måste vi återse en gång till? För inte kan man väl komma hem till Sverige och inte ha sett allt som är värt att se? Så sitter jag på uteserveringen efter en god måltid och plötsligt blir det så tydligt. Det är det här jag tar med mig. Detta att bara vara människa i en annan kultur och miljö än den som sett mig växa upp.

Sedan människan blev människa och egentligen långt före dess, har vår art varit samlare. Då, för länge sedan, handlade det om att samla ihop mat för att överleva ännu en dag eller ännu en vinter. När överflödet och tekniken gjorde att vi på ett bättre sätt kunde producera och bevara det vi behöver för överlevnaden började vi spara på andra saker som frimärken eller pengar. Idag är vi ständigt på jakt efter nya exotiska erfarenheter att lägga till vår samling.

Det finns åtminstone en skillnad mellan frimärken och de exotiska erfarenheterna och det är att det inte finns något socialt tvång att samla frimärken. Exotiska erfarenheter måste du dock ha som människa idag. En människa som inte rest jorden runt, bestigit alla höga berg och ätit mystiska röror i djungeln, anses inte veta något om det verkliga livet utan sitter fast i sin egen begränsade mylla. Vem vill ha något kvar att uppleva när det är dags att bli intagen på serviceboendet?

Men jag undrar, varför jagar vi erfarenheter? För att det är kul? För att få ny kunskap? För att skingra tristessen? För att vi vill komma undan att reflektera över vem vi är på djupet? Jag tror att vi behöver fundera på skillnaden mellan kunskap och vishet.

Nog ser man alltför många som samlar mycken kunskap men som ändå genom sina liv visar prov på stora brister. Stor kunskap behöver inte leda till växande vishet. Visheten handlar om hur vi hanterar den kunskap som vi samlar på oss. Hur vi formar det livet lär oss till en insiktsfull grund varifrån vi kan orientera oss i livet. Visheten växer inte genom att vi ständigt gör nya upptäckter utan genom att vi noggrant värderar varje ny erfarenhet eller tanke. Visheten motsätter sig inte det nya och spännande men behöver dem inte för att utvecklas och fördjupas.

Jag är glad över att jag lämnar Spanien fylld med nya kunskaper och erfarenheter. Tiden här har gett mig så mycket. Men jag ber Gud att han skall hindra mig från att se dem som ett jättelikt fotoalbum. Jag ber om hjälp att idissla allt jag lärt mig. Att jag gång på gång skall reflekterar över det och att det i sin tur hjälper mig att bli en mer vis människa. Det är mitt livsmål och utan dig, Gud, når jag det aldrig.

Peter Wickström