Ja, ungdomar, det kanske inte man kan kalla medelålders människor, men genom tatueringarna vill de nog betraktas som sådana. Den gångna sommaren med sol och värme gjorde att många exponerade kroppar kunde beskådas på stränder och uteserveringar och vackert var det inte! Överviktiga, rosahyade engelskor med tatuerade ben och biceps gav inte direkt någon adrenalinkick hos förbipasserande män och man undrar vem de vill göra intryck på med sin kroppskonst.

Jag kan tycka att det är pikant med en fjäril, ros eller hjärta i ministorlek på en ung kvinnas skulderblad, överarm eller längst ned på ryggen, men ser inte skönheten i att ha hela överkroppen, armarna eller vaderna nedkletade med kedjor, kinesiska tecken och sicksackmönster. Vissa ser ut som om åderbråcken brustit, andra verkar lida av fläcktyfus och några påminner om forna tiders indianer. I vissa fall (har jag hört) sitter det en liten extra tatuering på en plats som bara fästmannen får studera, men det kan ju en utomstående inte kommentera, så länge han förblir utomstående!

Varför har detta "mode" uppstått? Det är klart, att när en sådan ikon som David Beckham föregår med dåligt exempel - det senaste är ett nackmönster i form av vingar, så högt beläget att inte ens en vit skjorta kan dölja det - än mindre fotbollströjan - så skall alla ungdomar ha något liknande. Trycket från den grupp man tillhör är svårt att motstå, men jag försöker framhäva gentemot barnbarnen att inte följa strömmen är ett bevis på mental styrka och stor personlighet. Betänk också den smärta och kostnad som i framtiden drabbar dagens ungdom när de vill bli "normala" igen - om det nu är möjligt att återställa huden i ursprungligt skick.

När kåsören var ung var ett populärt "uppraggningssätt" att fråga om damen var intresserad av att följa med hem och "titta på etsningarna". Idag är det nog rakare rör och de unga flickorna lockas med: "Häng med hem, så skall jag visa mina tatueringar!"

Ett annat sätt att visa att man är modern är användandet av piercing. Ringar, metkrokar och annat skrot fästs i ansiktet, oftast i ögonbryn och näsa eller öron. Knappar i naveln och vid näsroten anses vara prydliga och bärs med stolthet av unga flickor.
Jag minns en skylt hos min frisör från ungdomstiden, som löd: "Vi gör hål i öronen medan Ni väntar", och det var ju humant. Även beträffande piercing finns det platser på kroppen som enbart är till för den allra närmaste vänkretsen och jag har med egna ögon i ett omklädningsrum sett en ring applicerad längst ut på "familjelyckan" hos en i övrigt helt normal mansperson! (Nu vet jag vad "ollonborre" betyder).

Jag undrar hur en metalldetektor på flygplatserna reagerar på alltför rikligt smyckande i detta avseende? Något jag skulle ha svårt att acceptera är om någon med terroristutseende blir stoppad i kontrollen och åberopar piercing som orsak till alarmet. Fullständig kroppsvisitering borde vara obligatoriskt i detta fall.

Till skillnad från tatuering är det lätt att upphöra med piercade ögonbryn, när den framtida karriären förbjuder kroppssmycken av detta slag. Man låter helt enkelt hålen växa igen och redan efter några veckor kan man tillträda landshövdingstjänsten med slät hy och normalt utseende.

Vad kommer härnäst? Tatueringar i ansiktet har jag inte sett ännu, så det får ses som ett uppslag. Rakade huvuden hör ju nu för tiden till vanligheterna så varför inte tatuerade skallar? Sjutumsspik genom kinderna? Det kanske våras för självplågare, fakirer och svärdslukare? Den som lever får se. Tyvärr!