Återkom till till min plats i väntrummet och studerade mina medpatienter. Sjuk flicka grät i mammans famn, äldre man med kronisk rökhosta, äldre kvinna nyss misshandlad berättade högt om händelsen, en engelsman gjorde affärer via sin mobiltelefon, en holländare ringde diverse kamrater, ett par i var sin stödkrage och strandkläder (just påkörda bakifrån på väg hem och drabbats av s k whiplashskador?), benbrott, armbrott och mobilsignaler utan avbrott.

När cirka en timma gått fick jag besöka anstaltens nästa anhalt, specialistläkaren som gjorde en okulärbesiktning av min fot och ställde många ingående frågor. ”Nej, någon blodpropp tror jag inte att det är, men vi gör en blodanalys för säkerhets skull”. Sagt och gjort och sedan tillbaka till ”Sala de espera”, som jag numera tolkar som ”desperationsrummet”. En dryg timmas väntan till och så blev jag kallad till specialisten igen. ”Tyvärr gav inte blodprovet entydiga svar, varför vi måste gör en doppler”.”Nu, idag?” frågade jag. ”Ja, om en liten stund” svarade specialisten. ”Sitt ned i väntrummet”. Varefter jag tillbringade ytterligare två timmar bland mina nuvunna vänner, som liksom jag kallats varje timma för fem minuters behandling. Dock satt de på olika platser, eftersom deras tidigare positioner intagits av nya besökare.

Doppler är ett slags röntgen eller en ultraljudsundersökning. ”Hur ser det ut?” frågade jag dopplermannen. ”Det får Din läkare meddela – jag gör bara testet”, blev svaret. Åter till suckarnas sal och ny väntan – denna gång en dryg timma. Klockan hade nu blivit 17 och jag hade under hela dagen endast druckit vatten. Kraftigt hungrig och kaffesugen frågade jag en sköterska om det var tillåtet att bege sig till cafeterian men fick avslag på denna mänskliga begäran. Kvart i sex kunde jag inte hålla mig längre utan smög iväg och intog juice, kaffe och en “donu”, som är den spanska benämningen på en ”doughnut”, eller flottyrring på svenska.

Exakt 18.00 kom jag tillbaka och hörde mitt namn utropas. Ny specialistläkare (den förre var väl redan hemma efter en lång arbetsdag), som gav mig det lugnande beskedet att jag var helt frisk och kunde åka hem. Nio timmars vistelse på sjukhuset gör att rubriken har full täckning.

Några funderingar kring detta ämne. ”Urgencia” (liksom akut) betyder att något är brådskande, men i mina ögon är det en avdelning som skyfflar sjuka till olika behandlingsrum och sedan tillbaka till lång väntan. ”Ambulatorio” vore ett bättre namn, men det används ju redan för vårdcentral. En annan semantisk tanke är att på spanska har ordet ”paciente” två betydelser: Patient och tålmodig. Mycket passande!