Egentligen stör de inte övriga nattvandrare, men hyresgäster i intilliggande fastigheter har naturligtvis synpunkter på valet av samlingsplats. Trots en ganska hög konsumtion uppträder ungdomarna aldrig hotfullt – jag bävar inför tanken att denna sed sprider sig till Sverige - då skulle man ta långa omvägar för att känna sig trygg. En mycket negativ konsekvens har dock ”botellón”; nämligen nedskräpning i alla former. Muggar, tomflaskor, burkar, papper och plastpåsar och inte minst urinlämningar. Har man inkomster blir det utgifter!

I juni samlades de åtta största städerna i Andalusien för att diskutera problemet och kom fram till en handlingsplan, varvid varje kommunstyrelse skall kunna utfärda lokala bestämmelser och utse tillåtna samlingsplatser eller totalförbjuda företeelsen.

Borgmästaren i Málaga kräver anslag för att erbjuda en annan typ av aktiviteter under veckosluten, såsom kulturella eller utbildande möten, men tillstår att om dessa alternativ inte lockar hela målgruppen, så kan en del av feriaplatsen upplåtas för dem som föredrar inmundigande av alkohol framför kultur. (Färden till ferian torde dock kunna benämnas en kul tur!)

Naturligtvis skulle en minskning av öl- och spritdrickande bland ungdomarna vara önskvärd, men då konsumtionen bland vuxna ökar, anser jag det överoptimistiskt att tro på en sådan utveckling. Som en lösning på nedskräpningen har föreslagits utsättande av soptunnor, men även här anser jag att de vuxnas bristande känsla för renhållning omöjliggör en förbättring. ”Skräp skall slängas där Du står!”

En förklaring till problemet med ”botellón” är att ungdomen ej anser sig ha råd att besöka barer (och vi som tycker att deras priser är låga!), trots att de bor kvar hemma upp till 30-årsåldern och betalar mycket litet för denna komfort, varför de borde få pengar över. Men, det är klart, mopedbensin och telefonkort kostar också!

Kåsören drar sig till minnes hur debuten i de vuxnas alkoholvanor sköttes förr i tiden. Ungefär vid sju/åttatiden på lördagskvällen (fredagar var det aldrig tal om) träffades de närmaste kamraterna, cirka tre, fyra stycken, på ett konditori och beställde var sin läskedryck och för syns skull en kaka. Mycket diskret blandades Pommacen med den medhavda konjaken och man kunde inte se på färgen att det var grogg vi drack, men däremot kunde omgivningen efter en kort tid märka det på vår karaktärsföränding. Ni minns väl devisen; ”Men först en Pommac!” Senare tids studier och erfarenheter i ämnet har lärt mig att blandar man konjak med Fanta, så smakar det fantame konjak!

Min egen uppfattning är att ”botellón” är en ganska oskyldig form av förberedelse inför en lyckad natt. Jag har aldrig mött överförfriskade ungdomar och ej heller upptäckt bråk inom eller mellan grupperna. Det handlar ändå om ca 200-300 deltagare enbart i Fuengirola och kulmen nås omkring klockan ett på natten (då vi var hemma på den gamla, så kallade goda tiden), varefter en avtrappning kan noteras och klockan tre är det över. På Paseon, alltså, för på diskoteken fortsätter firandet många timmar till – tror jag.