Jag har många gånger imponerats av idárikedomen och valet av plats, där många människor passerar till fots varje dag. Dock började jag bli misstänksam när jag upptäckte att bilarna stod kvar på samma plats dag efter dag, vecka efter vecka. Jag bestämde mig för att göra en undersökning.

De populäraste platserna att ställa upp till salu-bilar är Avenida Jesus Santos Rein, nära feriaplatsen, och gatorna kring Euromarket. Under tiden för höstferian var ungefär var tredje parkeringsplats upptagen av bilar till salu. En dag var antalet 35. Jag intervjuade då en butiksinnehavare på gatan och förstod att tilltaget vållade mycket bekymmer för de olika affärerna, eftersom deras kunder hade svårt att finna en lämplig parkeringsplats. Han berättade att polisen blivit varse problemet och att nya ordningsstadgar skulle omöjliggöra långtidsparkering.

Till saken hör att många bilar hade samma telefonnummer på skylten och layout och skrivstil var desamma, varför sannolikheten var stor att det rörde sig om företag som på detta sätt utnyttjade kommunens gator och parkeringsplatser som ”skyltfönster”. Kontor på fickan har man hört talas om, men kontor på trottoaren är ett nytt grepp i skumraskaffärer.

Häromdagen besökte jag den lokala polisen och blev då informerad om att det numera tillämpas hårdare tag för att stävja detta ofog. På kommunkontoret finns en avdelning som heter O.M.V.P. och som står för ”Ordenanza Municipal de Vía Pública” och dit kan man vända sig när man anser att någon parkerat för länge, vare sig det rör sig om bilar till salu eller ej. Polisen rycker då ut och fotograferar bilen med bilnumret fullt synligt, rapporterar till ägaren att bilen måste flyttas och väntar 48 timmar. Står bilen kvar då, så står den inte kvar längre, ty då kommer bärgningsbilen och bortforslar fordonet och ägaren får betala böter och bärgning.

Att denna skärpning av attityden från myndigheternas sida varit verksam kan noteras vid dagliga besök på gatorna utanför feriaplatsen. De senaste räkningarna har visat att endast ett tiotal finns kvar. Jag har också sett att bilar och skyltar flyttas oftare och om inte annat så sysselsätter den ägarna.

Enligt polisen flyttades en dag i slutet av november 20 bilar. På min fråga om verksamheten kan betraktas som olaglig var svaret att kommersiell försäljning på detta sätt är naturligtvis inte tillåten, eftersom varje företag måste vara registrerat, och den polisman jag talade med trodde inte att så var fallet med de flesta säljarna.

Visst är det dyrt att köpa eller byta bil. Allra dyrast blir det att byta ofta och att alltid köpa nya bilar. Centralt belägna och flott utstyrda kontor och lokaler kräver naturligtvis en viss vinstmarginal, men säkerheten med garantier och vissheten att företaget finns kvar om något inträffar, gör att många trots allt väljer dessa.

Nästa nivå på rangskalan upptas av bilfirmor som på grusplaner tränger ihop en massa bilar och har kontoret i ett tält eller en husvagn. På Avenida de Mijas fanns för några år sedan en liknande försäljare som i folkmun gick under namnet ”Dusty Cars”. Idag finns endast ”kontoret”, ett brädskjul, och en i ogräs fastvuxen skrotbil kvar.

Allra lägst står dock de i denna artikel omnämnda P-plats-säljarna och den som nappar på erbjudandet får stå sitt kast. De bilar som säljs har möjligen RH-garanti, vilket skall uttydas ”runt hörnet”-garanti, om nu bilen orkar så långt!