Med viss överlägsenhet har jag sett på er kvinnor när ni river runt i era handväskor på jakt efter det där som ni behöver, pengen, kammen, lappen med telefonnumret. Samtidigt har där funnits en viss avundsjuka över vad ni får med er på vägen utan att fickorna putar och byxorna halkar allt längre ner på kroppen av tyngden. Nu är jag en av er! Jag har flyttat in i min handväska.

Tänk vad mycket vi går och bestämmer oss för utan att egentligen veta varför vi intar den ena eller andra ståndpunkten. Hur många av oss har inte en politisk övertygelse som grundar sig på våra föräldrars val eller på om vi tycker att partiets ledare är en trevlig person eller en otrevlig buffel?

Hur många av oss har läst igenom de olika partiernas partiprogram innan vi röstar? Själv hade jag bestämt mig för att yoghurt var något otäckt, något jag stenhårt höll fast vid ända tills hungern övermannade mig på flyget mellan Jönköping och Kastrup. Med den första skeden öppnades en ny värld för mig. Jag kommer ihåg att smaken var blåbär.

En sak som väldigt många svenskar tagit ställning till och som man tror att man vet vad det är, är kristen tro och kyrkan.

En kvinna talar med prästen i församlingen och säger: "Jag tycker att det allra mesta som ni säger i kyrkan är bra men jag kan aldrig förlika mig med den här återfödelseläran". Berättelsen är hämtad från verkliga livet även om det inte var jag som var prästen. Den pekar tydligt på hur förvirrade begreppen om kristen tro ofta är ibland oss svenskar.

Kvinnan blandade ihop kristen tro med buddism och hinduism och det är hon på intet sätt ensam om. Återfödelseläror har aldrig och kommer aldrig att bli en del av klassisk kristen tro. Men grannens gräs är grönare, det vet vi alla och vår längtan sträcker sig hellre till det exotiska än till det gamla invanda. Detta tillsammans med ett livstempo som förhindrar oss att leva livet på djupet gör att kunskapen och erfarenheten av tron blir mindre bland oss svenskar.

Och så har då tron blivit lite grand som handväskan. Något vi ser på med överlägsenhet och ibland kanske med avund. Något som vi inte tror att vi någonsin skall ha någon nytta av.

Aldrig trodde jag att jag skulle köpa en handväska. Jag som i min ungdom skrattade åt männen med handledsväska. Nu är det gjort och jag är glad över det och över att i alla fall en fördom har fallit och jag är överväldigad över vilken nytta jag har av det jag fordom skrattade åt.