Det var fenicierna som grundade Cádiz för lite drygt tretusen år sedan och det är den äldsta fortfarande bebyggda staden i Västeuropa. Efter fenicierna kom romarna och alla de andra folkstammarna, som samtliga utnyttjade hamnen i Cádiz . Sin storhetstid hade staden under 1600- och 1700-talet när silver och guld kom från kolonierna i Sydamerika. Det är från den tiden de vackra slotten och fästningarna kommer, som man ser i den gamla stadskärnan. När sedan kolonierna bröt sig ut från Spanien på 1800-talett föll hamnen och Cadiz i betydelse och genomgick en svår kris, som i praktiken varat till våra dagar.

Det var inte länge sedan som man sa att det bästa med Cádiz är färjan till Puerto de Santa María. Det gör man inte längre. På samma sätt som Málaga i början av det här seklet har Cádiz fräschat upp sig och blivit Spaniens hetaste turistmål. Inte bara staden Cádiz utan hela provinsen, från Tarifa med sina vindsurfare och romerska utgrävningar i Bolonia till den trestjärniga restaurangen Aponiente i Puerto de Santa Maria och hästkapplöpningarna på stranden i Sanlúcar de Barrameda.

Den berömda sherrytriangeln ligger i Cádizprovinsen. Jerez de la Frontera ligger bara en halvtimme från Cádiz stad. Naturligtvis skall man besöka ett par av bodegorna när man är där. Men jag tänkte slå ett slag för deras Vino de la Tierra de Cádiz, alltså bordsvinerna. Några av sherrybodegorna producerar nämligen också bordsviner. Mest känt för det är bodegan Barbadillo i Sanlúcar, som kom ut med ett vitt vin på 80-talet. Det heter Castillo de San Diego och görs på druvan Palomino, alltså sherrydruvan. Det är ett ganska enkelt vitt vin, gott och trevligt men knappast ett vin att skriva hem om. Nyligen har de dock gjort ett väldigt intressant mousserat vin, som jag skriver i sommarspalten.

Viner att skriva hem om är vinerna från två bodegor som båda ligger i närheten av Arcos de la Frontera, Huerta de Albalá och Finca Moncloa. Två bodegor som har gett sig på att göra riktigt förstklassigt rött vin i södra Spanien och dessutom på låg höjd.

Bodegan Huerta de Albalá ligger norr om Arcos de la Frontera och har ett intressant mikroklimat. Det påverkas av två faktorer, dels den närliggande vattenreservoaren vid Bornos och dels bergen i Grazalema, Spaniens mest regniga område. Till och med deras enklare viner är riktigt goda. De kallas Barbazul (jo, det är Blåskägg som menas) och finns i alla de tre färgerna. Det vita är en 100-procentig Chardonnay och en rättfram, torr och uppfriskande dryck, nästan lite elegant i munnen. Rosén är 100 procent Syrrah och ett perfekt sällskap att titta på solnedgången med. Det röda Barbazul är ett mer komplext vin, med massor av läckra dofter. Druvorna är Syrrah, Merlot, Cabernet Sauvignon men också den andalusiska druvan Tintilla de Rota. Alla tre Barbazul kostar runt åtta euro styck i butik.

De två storebröderna har fått namnet efter ägaren till Huerta de Albalá Vicente Taberner. Den som bara heter Taberner är gjord på 100 procent Syrrah och har legat 18 månader på franska ekfat innan det hamnat på flaskor. Med över 15 procent i alkoholhalt är det en riktig värsting, men doft och smak tycker jag döljer nästan hela alkoholen. För mig är det ett riktigt gott vin som man kan bjuda främmande och vänner på.

Taberner No 1 är bodegans toppvin och kostar därefter, 75 euro. Vinet är mycket komplext och har massor av smaklager. Färgen är mörk, nästan svart. Smaken stannar kvar i munnen lång, lång tid. Inte undra på att Robert Parker gav vinet 97 poäng av 100. Men skulle jag spendera mina surt förtjänade pengar på en Etta eller fyra normala? Jag tror du förstår att det inte var ett svårt val. Dessutom har Parker vid något tillfälle gett 95 poäng till de normala!

Inte långt från Huerta de Albalá ligger Finca Moncloa, som ägs av González Byass, sherryjätten med Tio Pepe i spetsen. De startade den här bodegan år 2000. Här har de planterat fem olika druvor, Syrrah, Merlot, Cabernet Sauvignon, Tempranillo och Tintilla de Rota, alla röda druvor.

Just druvan Tintilla de Rota är populär. Det är en inhemsk andalusisk druva som var stor från 1600-talet och framåt. Men från att nästan varit utplånad i början av 1900-talet har man nu fått liv i den igen. Den ger kropp till deras Finca Moncloa men ännu viktigare är den för deras röda, söta vin som lanserades 2009. Det ska jag komma tillbaka till i en annan vinspalt, när vi bara pratar om söta viner.

Finca Moncloa 2015 är en bladning av samtliga druvor på gården. Det ger ett vin som behöver tid tid antingen i flaskan eller i dekanter. Intensiv doft av mörka bär med inslag av svart vinbär och plommon. Lite jordig smak med mineraler ger djup och intresse. Det har många år framför sig och kostar idag runt 16 euro.

Det här är bara två av en mängd nya bodegor i Cádizprovinsen. Så när du besöker staden, ta dig tid att besöka även dem och upptäck bordsvinerna också.

Vin för sommaren

Barbadillo Beta Sur
VT Cadiz. Druvor: Palomino, Chardonnay
”Har du provat den här cavan från Cádiz?” frågade min kompis Michael, som äger restaurangen Ku´Damm i Fuengirola. Det hade jag inte och den är inte en cava. Det är en Vino Espumoso framställd som en champagne, fast det får man inte säga… Jag tycker det är riktigt gott och helt torrt. För ett pris av runt åtta euro kan den bli min sommarhit.

Izadi Larrosa
DO Rioja. Druva: Garnacha
Det har pratats i en engelsk radio här på kusten att ju blekare ett rosévin är desto bättre kvalitet. Helt fel! Blekhetsgraden styrs av hur lite druvskalen fått ligga med druvmusten, punkt slut. I den här Izadi Larrosa har skalen fått ligga i musten endast några timmar. Det har gör att färgen har en ljus apelsinton, doften av päron och äpple och en ljuvlig smak som stannar länge i munnen. Runt sex euro.

Tadeo Tinaja 2015
DO Sierras de Málaga. Druva: Petit Verdot
Sydkusten bad mig prova en flaska Tadeo Tinaja. Det är ett mycket intressant vin som har fått jäsa och mogna i en amfora av lera. Glöm allt vad ekfat heter. Här är det bara vindruvan som får stå för smaken och det gör den. Sammetslen och väldigt ren smak. Tyvärr har de bara producerat 1 073 flaskor, så det är svårt att hitta och kostar runt 40 euro.