SEPARATISTER



Carles Puigdemont
Regionalpresident i Katalonien
Puigdemont är tidigare journalist och borgmästare i Girona och blev lika hastigt som överraskande utnämnd till regionalpresident i januari 2016. Det skedde som en kompromisslösning, när partikollegan i Convergencia (CDC) och tidigare regionalpresidenten Artur Mas tvingades ställa sig åt sidan, för att undvika nyval. Det radikala vågmästarpartiet CUP, som har vågmästarroll i regionalparlamentet med tio mandat, vägrade släppa fram Mas men nöjde sig med Puigdemont. Regionalpresidenten är en ivrig självständighetsförespråkare, men har aldrig förefallit vara bekväm i sin roll. Puigdemont har flera gånger antytt att han inte tänker bli långvarig på posten, utan har för avsikt att släppa fram andra förmågor så snart Katalonien uppnått självständighet.



Oriol Yunqueras
Vice regionalpresident i Katalonien
Yunqueras är ledare för Esquerra Republicana de Catalunya ERC, som har ett självständigt Katalonien som huvudmål i sina statuter. Trots det ses Yunqueras som mer öppen till dialog än exempelvis Puigdemont och han har som finansansvarig i Katalonien haft flera samordningsmöten med vice regeringschefen Soraya Sáez de Santamaría. ERC är det parti som gått starkast framåt sedan självständighetsrörelsen tog fart på allvar och väntas bli det största partiet i Katalonien vid nästa val. Det skulle i sin tur kunna innebära att Yunqueras blir den första regeringschefen i en hypotetisk katalansk republik.



Carme Forcadell
Talman i det katalanska regionalparlamentet
Forcadell är en av de mest radikala förespråkarma för självständighet, inom den regerande koalitionen ”Junts pel Sí”. Det framgick inte minst under valkampanjen, då hon förkunnade att de som röstar på Partido Popular eller Ciudadanos i regionalvalet inte är äkta katalaner. Som talman har hon varit allt utom neutral och har upprepade gånger ignorerat eller direkt kört över kammarens statuter för att gynna självständighetsprocessen.



Joaquim Forn
Inrikesråd i Katalonien
Forn tillhör radikalerna i regionalregeringen. Han har anklagat de spanska myndigheterna för att köra över den katalanska regionalpolisen Mossos d´Esquadra, något som senare förnekades av den egna kåren. I samband med yihadistdåden i Katalonien i augusti gjorde Forn åtskillnad på katalaner och spanska medborgare, när han rapporterade i en presskonferens hur många som dödats vid attentaten.



Ana Gabriel
Regionalledamot för CUP
Candidatura de Unidad Popular (CUP) är ett radikalt antikapitalistparti vars ideologi går stick i stäv med styrande konservativa Convergencia, numera (PdeCat). De delar dock strävan efter självständighet och som vågmästarparti har CUP möjliggjort att separatisterna har majoritet i regionalparlamentet. De är dock en ständig nagel i ögat på regionalregeringen och Ana Gabriel är deras främsta språkrör.



Joan Tardà
Talesman för ERC i riksparlamentet
Tardà är en gammal räv i den katalanska politiken som förespråkat självständighet långt före många andra anslöt sig till saken. Trots det och att han ofta är den som står överst på barrikaderna har han en sympatisk attityd och låter sig intervjuas flitigt även av konservativa medier som kritiserar separatisterna.



Gabriel Rufián
Ledamot för ERC i riksparlamentet
Kollega till Tardá i riksparlamentet men saknar all sympati som hans talesman har. Rufián tillhör den nya generationen politiker, men är sin egen skomakare som blivit expert på att bruka både ironi och hån mot motståndarna till ett självständigt Katalonien i allmänhet och PP-regeringen i synnerhet. Hans framträdanden i parlamentet brukar vara så utdragna att han sällan får tid att avsluta sina tal.

GRUNDLAGSFÖRSVARARE



Felipe VI
Spaniens kung
Den spanske monarken har hållit en traditionellt låg profil i den katalanska konflikten, men har upprepade gånger markerat att den spanska grundlagen måste respekteras. Felipe har inte dragit sig för att framträda i olika sammanhang i Katalonien den senaste tiden, inkluderat i två manifestationer mot terrorismen efter attentaten i Barcelona och Cambrils i augusti. Vi den sista manifestation fick den spanske monarken utså en mängd burop, något som de katalanska separatisterna fick hård kritik för.



Mariano Rajoy
Spaniens regeringschef
Rajoy insisterar på att det inte kan och inte kommer att hållas någon folkomröstning i Katalonien om självstyre och hänvisar till den spanska författningen. Hans hållning är att Kataloniens status inte är en katalansk ensak, utan något som berör hela Spanien. Rajoy kritiseras av många för att ha skjutit liv i den katalanska separatiströrelsen, genom en rad impopulära beslut. Han överklagade bland annat de nya katalanska statuterna till Författningsdomstolen, som senare ogiltigförklarade dem.



Soraya Sáenz de Santamaría
Spaniens vice regeringschef
Förutom att vara vice regeringschef och Mariano Rajoys högra hand är Soraya Sáenz de Santamaría administrationsminister. Som sådan är hon en av dem i regeringen som haft tätast kontakter med den katalanska regionalregeringen, främst med sin katalanska kollega Oriol Yunqueras. De har genom flera möten gestaltat ett närmande, men Sáenz de Santamaría är samtidigt en av de hårdaste motståndarna till katalanernas rätt till självbestämmande.



Xabier García Albiol
PP-ledare i Katalonien
Tidigare basketspelare och borgmästare i Badalona. García Albiol är de katalanska separatisternas hårdaste kritiker i Katalonien, men Partido Popular har rasat till det femte största partiet i regionen, på behörigt avstånd från de ledande. García Albiol själv har upprepade gånger hamnat i rampljuset för kontroversiella utspel mot invandrare.



Albert Rivera
Ledare för Ciudadanos
Rivera är själv från Katalonien och startade sin politiska karriär som ledamot i regionalparlamentet. Han är bestämd förespråkare för Spaniens enighet och stöder PP-regeringen förbehållslöst i konflikten. Liberala Ciudadanos är idag Spaniens fjärde största parti.



Inés Arrimadas
Ledare för Ciudadanos i Katalonien
Det unga stjärnskottet Arrimadas har förvandlat Ciudadanos till det näst största partiet i Katalonien. Hon agerar sålunda som katalansk oppositionsledare och har utkämpat några av de hårdaste dusterna med separatisterna i regionalparlamentet.



Rafael Catalá
Spaniens justitieminister
Sitt efternamn till trots är Catalá faktiskt från Madrid. Han har varit minister i Rajoys båda regeringar och flera gånger i hetluften, anklagad för att försöka påverka justitieväsendet för att bland annat hjälpa korruptionsmisstänkta partikamrater. Det senare har lett till att parlamentet misstroendeförklarat honom, vilket inte förhindrat att han förblir på sin post.



Cristóbal Montoro
Spaniens skatteminister
Från skattedepartementet har Montoro effektivt gjort regeringens främsta smutsjobb i den katalanska konflikten. Genom att dra åt finansieringskranen har staten effektivt förhindrat att den katalanska regionalregeringen kunnat göra många av de utlägg som krävs för att genomföra folkomröstningen.



Juan Ignacio Zoido
Spaniens inrikesminister
Zoido är från Andalusien och tidigare borgmästare i Sevilla. Han tog över den heta potatisen av att leda inrikesdepartementet, som under hans företrädare Jorge Fernandez Díaz brukades att för slå ned på de katalanska separatisterna, ibland med tveksamt lagliga metoder. Zoido försvarar Spaniens enighet som nation och poliskårens arbete.



José Manuel Maza
Spaniens riksåklagare
Maza är den som jämte författningsdomstolen leder den juridiska fronten mot separatisterna. Han är den som samordnat och beordrat en stor mängd tillslag mot självständighetsrörelsen. Precis som sin chef Catalá har Maza misstroendeförklarats av riksparlamentet, anklagad för att bruka justitieväsendet för partiintressen.



Pedro Sánchez
Ledare för socialistpartiet PSOE
Sánchez och PSOE är emot ett självständigt Katalonien, men har undvikit att ge PP-regeringen villkorslöst stöd. Den spända personliga relationen mellan Sánchez och Rajoy förhindrar en enad konstitutionell front med PP, PSOE och Ciudadanos.



Miquel Iceta
Ledare för socialistpartiet PSOE i Katalonien
Iceta är politikern som lyckades förhindra att det katalanska socialistpartiet PSC helt upplöstes. Han försöker upprätthålla en svår balansgång då de de flesta som röstar på PSC är emot självständighet men däremot vill ha utökat katalanskt självbestämmande. Iceta går inte lika hårt åt den katalanska regionalregeringen som exempelvis García Albiol och Arrimadas, men har också haft sin beskärda del av duster.

MITTVÄGSFÖRESPRÅKARE



Ada Colau
Borgmästare i Barcelona
Ada Colau personifierar medelvägen, som förespråkar en avtalad och laglig folkomröstning om självständighet men som personligen är emot en utbrytning ur Spanien. Colau är en tidigare människorättsaktivist som vann en skrällseger i lokalvalet 2015 med en filial till Podemos, Barcelona en Comú. Hennes parti har fått flest röster i Katalonien de senaste två riksvalen. Hon är för att katalanerna får rösta 1 oktober, men vill inte trotsa de domstolsutfall som finner omröstningen olaglig.



Pablo Iglesias
Ledare för Podemos
Iglesias har från första stund prioriterat konflikten i Katalonien, där han förespråkar en avtalad folkomröstning. Podemos är övertygade om att katalanerna övervägande skulle rösta mot en utbrytning ur Spanien, om de erbjuds en mer sympatisk och respektfull centralregering. Iglesias kritiserar i hårda ordalag Partido Populars bristande vilja till förhandlingar med den katalanska regionalregeringen.

FÖRE DETTA SAMT ÖVRIGA



José Luís Rodríguez Zapatero
Spaniens regeringschef 2004-2011
Många författningsförsvarare, främst de konservativa, skyller den spirande separatismen i Katalonien på Zapatero. Anledningen är att han som regeringschef uppmuntrade katalanerna att anta nya statuter, där det bland annat förkunnades att Katalonien är en nation. Dessa statuter antogs 2006 både av det katalanska regionalparlamentet och riksparlamentet, men ogiltigförklarades 2010 av Författningsdomstolen, efter en överklagan av Partido Popular.



Felipe González Márquez
Spaniens regeringschef 1982-1996
González var en symbol för den spanska vänstern, som med åren befinns ha fått en allt mer konservativ hållning. Han har gjort uttalanden där han beskriver den katalanska separationsprocessen som det allvarligaste som drabbat Spanien i demokratiskt tid. González åberopar att regeringen tillämpar paragraf 155 i grundlagen, som tillåter staten att intervenera en regionalstyrelse. Hans kritiker påminner om hur González i perioder styrde med stöd av katalanska CiU och anklagar honom för att ha tillåtit den korruption som kastar skuggor över dåvarande katalanske regionalpresidenten Jordi Pujol.



Jorge Fernández Díaz
Spaniens inrikesminister 2011-2016
PP-ministern hamnade i hetluften efter att han avlyssnats på sitt eget kontor på inrikesdepartementet. På inspelningarna, som läckte ut till media, hörs hur ministern tillsammans med den dåvarande katalanske antikorruptionsåklagaren Daniel de Alfonso Laso förefaller fabricera processer mot ledare för den katalanska regionalregeringen. Fernández Díaz prickades av riksparlamentet och byttes ut efter det senaste riksvalet. Skandalen är ett av de katalanska separatisternas huvudexempel för varför de vill bryta sig ur Spanien.



Jordi Pujol
Katalansk regionalpresident 1980-2003
Jordi Pujol har som ledare för regerande CiU aldrig varit förespråkare av ett självständigt Katalonien, tills för bara ett par år sedan. Han och hans familj är i dagsläget indragen i en jättelik korruptionsskandal som omfattar hela hans tid som regionalpresident. Anledningen till att svindlet kunnat pågå så länge uppges av många vara att CiU haft ett flertal vågmästarroller i riksparlamentet som gjort att både socialistiska och konservativa regeringar valt att se åt ett annat håll.



Artur Mas
Katalansk regionalpresident fram till 2016
Mas hoppade på självständighetståget 2012, efter att miljontals katalaner dragit ut på gatorna i Barcelona i samband med Kataloniens dag 11 september. Det som från början var en gräsrotsrörelse, grundad på missnöje för främst ekonomiska åtstramningar, förvandlades under Mas ledning till en kampanj driven från högsta politiska nivå i Katalonien. Mas sköt liv i separatiströrelsen, men brände ut både sig själv och sitt parti CiU på kuppen. Unió bröt sig ur den mångåriga partikoalitionen och Mas tvingades själv ställa sig åt sidan, då radikala CUP vägrade rösta fram honom för ännu en mandatperiod.



Josep Lluís Trapero
Chef för den katalanska regionalpolisen
Trapero blev en katalansk ikon som den som framgångsrikt ledde jakten på terroristerna, efter attentaten i Katalonien 17-18 augusti. Till en början blev han en hjälte för separatisterna, när han bland annat insisterade på att svara på lokala journalisters frågor på katalanska. Senare har dock Trapero tagit avstånd från det radikala katalanska inrikesrådet Font och har lovat att regionalpolisen Mossos d´Esquadra kommer att åtlyda alla juridiska order, inkluderat att konfiskera eventuella valurnor. Trapero har dock ej uppskattat att samordningen för polisarbetet tilldelats guardiacivilofficeren Diego Pérez de los Cobos och han skickade sin andreman Ferran López till det första toppmötet.



Jordi Évole
Prisbelönt katalansk journalist
Évole är Spaniens motsvarighet till Janne Josefsson, fast sympatisk. Han har utmärkt sig för att kritisera både de katalanska radikalerna och de mest konservativa och förhandlingsmotvilliga i Spanien. Detta har lett till att han mottagit hård kritik från båda sidor. Évole har genom åren genomfört exklusiva intervjuer med inte minst representanter för separatiströrelsen, som dock grillats ordentligt av reportern. Den senaste i ordningen var Carles Puigdemont, som 24 september i Évoles program Salvados upprepade gånger blev tagen med byxorna nere. Évole avslöjade bland annat att Puigdemont, som regionalledamot, så sent som 2014 själv röstade emot två motioner till stöd för folkomröstningar om självständighet i Kurdistan samt Västsahara.