Borgmästaren i New Orleans ifrågasatte presidentens agerande och frågan kring delstaternas ansvar i förhållande till nationens debatterades rätt häftigt mitt i kaoset som uppstått. New Orleans, som är känsligt för översvämningar eftersom stora delar av staden ligger under havsytan, dränktes till 80 procent av sex meter djupt vatten.

En av de platser dit människor sökte sig var Superdome-arenan dit 20 000 människor sökt skydd. Arenan är byggd för amerikansk fotboll där stadens stolthet ”New Orleans Saints” spelar sina hemmamatcher. Efter orkanen Katrina fick Saints stöd av andra klubbar så att de kunde spela sina hemmamatcher på andra platser säsongen 2005-2006. Laget för amerikansk fotboll bildades 1967 och har aldrig vunnit Super Bowl, ligans stora final.

Fem år efter orkanen Katrina tar helgonen i New Orleans sitt första mästerskap någonsin, Super Bowl XLIV. Visserligen spelades inte finalen i Superdome-arena utan i Florida men det var ändå mäktigt för ett lag att resa sig från spillrorna 2005 till att vinna finalen. Självklart heter minnesboken ”saints marching in”.

Ibland överträffas sagan av verkligheten. Ett lag som inte kunde spela sina hemmamatcher säsongen 2005-2006 var i spillror, reste sig och lyckades vinna mästerskapet inom fem år. Det är en dramaturgi som ger rysningar längs med ryggraden på mig. Inget var lättvunnet för laget, inte ens finalen där Indianapolis bjöd upp till tufft motstånd.

Jag tror vi behöver den goda berättelsen. Vi behöver berättelser om David och Goliat. Eller om helgonen i New Orleans ”marching in” Vi kan känna oss uträknade på många sätt, då plötsligt någon viskar ”glöm inte helgonen i New Orleans”.