Vi däremot vill inte bli autentiska, skriver Kirkegaard, eftersom vi inte vet om det är värt priset. Istället förminskar och förvanskar vi oss. Vi försöker imponera genom att förstärka vårt kantstötta ”jag” med hjälp av prylar, kläder, titlar, pengar, position och de rätta åsikterna. Vi vill så gärna ge sken av att vara någon annan, någon viktigare. Så var det i Sörens Köpenhamn och så är det hos oss.

Egentligen är det inte så svårt att bli autentisk, menar Sören, det krävs inga kurser, ingen terapi, inget medlemskap i någon förening. Det som krävs är innerlighet. Det börjar med att betrakta sig själv och världen med en ökad ömsinthet. Att nyfiket beskåda livets mysterier utan att döma. Den livshållningen kräver en del av oss eftersom vi är så vana att dela upp livet i gott och ont, att vara domare både över oss själva och andra. Den som lever innerligt kommer ständigt att förvånas och förundras över sig själv och omvärlden. Det är som om en röst från universitetsbiblioteket i Köpenhamn når fram till mig när Sören tycks fråga: Vad är det du strävar efter? Vill du härma någon annan och leva ett låtsasliv?

Vi skulle behöva en staty av Sören Kirkegaard i Málaga. En plats för att slå sig ner och begrunda livet. Vi skulle påminnas om att lyssna till vår inre längtan, att utvecklas, att följa vår passion. Kom ihåg, skriver Kirkegaard, att du inte är en skådespelare i en pjäs skriven av någon annan! Det du gör, gör dig till den du är. Det du säger om andra, säger mest om dig själv. Hur du är mot människor, formar dig.

När dina innersta känslor, dina val och dina handlingar oavsett konsekvenser stämmer överens med varandra blir du en autentisk människa. Det är det sanna i dig som reagerar på orättvisor, skenhelighet och falska människor. Du är helt enkelt den du är, inte alltid lyckligare men tydligare, mer sann mot dig själv och andra.