Inför julens under tystnar alla våra ord som vi sprider omkring oss dagligen. Inför julen blir vi stilla, funderar över alla de ord som sägs och tystnar. Det blir som en inre fasta. Vi slänger inte längre omkring oss kommentarer, snäsighet eller snusförnuftighet. Om några ord ändå blir sagda kan de inte göra anspråk på att förklara det som inte kan förklaras, de kan försöka beskriva vad som sker i julmysteriet men aldrig redovisa, kartlägga eller förklara.

Herdarna ute på ängarna i Betlehem får uppleva något underbart när änglarna visar sig i lysande härlighet och förkunnar det stora som skett. Hela himlen blir närvarande på jorden, för ett ögonblick. Men änglarna lämnar dem snart, den överjordiska glansen försvinner och natten blir åter kall och mörk. Något avgörande har ändå skett i herdarnas hjärtan. De lämnar himlen bakom sig för att söka upp det tecken som änglarna utlovat.

Det har hänt många mirakel i kristendomens historia. Men när det otroliga händer att Gud blir människa, sker det i allra största enkelhet, utan sensation. Själva saken, Guds människoblivande, är det stora undret. Ett mirakel så häpnadsväckande att inte ens evigheten räcker till för att förstå det. När nyårsklockorna har tystnat, fyrverkerierna bränts av och druvorna ätits upp; tar vardagen vid. Tillvaron normaliseras och vi upptäcker att övergången från ett år till ett annat främst innebär en förlängning av det liv vi redan levt och forsätter leva. Trots det vardagliga rymmer julens berättelse ett mysterium som påverkar en regnig vardag i januari.

Gott nytt år i ljuset av julens mirakel!