Hur många som påverkats av askmolnet över Europa är svårt att överblicka. Inställda flyg, förändrade resvägar och ombokningar för redan inrutade almanackor fick konsekvenser för många. Vulkanen vid Eyjafallajökulls glaciär har tvingat fram en situation med ett nytt sätt att tänka. Många har ringt mig och frågat om jag känner till något annat sätt att komma hem till Sverige.

Att bryta med det ”självklara” är en förutsättning för att kunna tänka i nya banor. Det är först när flyget inte går som vi tvingas fundera på alternativen.

Tänk så många generationer av människor som bott här, levt här, bekymrat sig och gläds här längs med Medelhavets stränder. Reste man på havet kunde ingen säga exakt när man skulle komma fram. Det berodde på väder, vind och villkoren till sjöss.

Kanske det feniciska sjöfolket visste något som gått förlorat i vår tid? Vår inbokade kalender är många gånger en chimär. Vi tror på avgångshallar, flight nummer och ankomsttider men räknar inte med alla de faktorer som kan få tidsschemat att spricka.

I vår tid kan aska från ett vulkanutbrott på Island få flygtrafiken i Europa att stå still. Vi inser hur lite vi faktiskt vet om morgondagen. Vi pensionssparar för ett liv som vi inte vet om vi kommer att få.

Ett gammalt uttryck lyder: ”Människan spår men Gud rår” Inför 2010 trodde de allra flesta att askonsdagen inföll den 17 februari, vilket den också gjorde, men ingen kunde ana att årskrönikan för 2010 kommer att berätta om ytterligare en askonsdag på Island, 14 april.