För Spanien, som en gång varit en av världens främsta sjömakter, utgjorde slaget en stor tragedi. Den spanska flottan hade investerat mycket i att bygga upp en stark marin styrka och optimismen var stor. Men i Trafalgar mötte den spansk-franska flottan överväldigande styrkor och en taktiskt överlägsen fiende. Lord Nelsons strategi och britternas överlägsna erfarenhet av maritim krigsföring visade sig vara för mycket för den spansk-franska alliansen.

Slaget kännetecknades av en intensiv och blodig strid där över tusen spanska sjömän förlorade sina liv. Det spanska flaggskeppet, Santa Ana led svåra skador och flera andra spanska skepp tillfångatogs eller förstördes. Denna förlust hade djupgående effekter för Spaniens ställning som sjömakt. Det markerade ett slut på landets ambitioner att dominera världshaven och inledde en period av brittiskt sjöherravälde.

Förlusten vid Trafalgar hade även stora politiska och ekonomiska konsekvenser för Spanien. Landet, som redan brottades med inre stridigheter och en svag ekonomi, blev ännu mer beroende av sina allierade och förlorade ytterligare inflytande på den internationella arenan. Detta blev början på en nedgångsperiod för den spanska flottan, som skulle ta lång tid att återhämta sig från. Dessutom skulle Napoleon bara sju år senare invadera Spanien.

Slaget vid Trafalgar utgör viktig del av Spaniens marina historia och är än idag föremål för studier och minnesmärken. Trots förlusten hyllas de spanska sjömännens mod och uppoffringar. Deras insats är en påminnelse om den stolthet och tradition som präglade den spanska flottan under dess storhetstid.

Militärstrategiskt utgör Trafalgar en viktig påminnelse om vikten av förberedelser, taktik och innovation i militära sammanhang. Det fortsätter att vara en symbol för mod och offervilja, samtidigt som det påminner om de omvälvningar och förändringar som kan ske på den internationella arenan.