Den spanska historien är full av fascinerande kvinnoöden, varav många förblivit relativt okända för den stora allmänheten. En av dessa kvinnor är Beatriz de Bobadilla, född 1462 i Medina del Campo (Kastilien och León). Hon är en av de mest framstående kvinnorna i Kanarieöarnas historia. Hennes pappa Juan de Bobadilla var hovjägare åt de katolska kungarna Ferdinand och Isabel.

Under sitt liv gick hon under flera smeknamn. Ett av dem var “La Cazadora” (jägarinnan), vilket dels syftade på hennes pappas yrke, men också anspelade på hennes personlighet. Hon kallades också för “La Sanguinaria” (den blodtörstiga).

Beatriz delade namn med en 20 år äldre släkting, Beatriz de Bobadilla. Den äldre namnen var sedan barnsben nära vän med den katolska drottningen Isabel av Kastilien. Det var hon som introducerade Beatriz den yngre till hovet.

Till skillnad från sin släkting lyckades Beatriz den yngre inte vinna drottningens gunst. Skälet till det var enkelt. Den unga kvinnan var känd för sin skönhet. Under sitt liv hade hon flera älskare, bland dem drottningens egen make kung Ferdinand II av Aragonien.

Det var troligtvis på grund av det senare som Bobadilla tvingades bort från fastlandet. För att bli av med sin mans vackra älskarinna lät drottning Isabel gifta bort henne med Hernán Peraza, hertig över ön La Gomera. Adelsmannen var delaktig i den pågående erövringen av Kanarieöarna och på så sätt såg drottningen till att placera hovdamen långt bort från sin man. Efter giftermålet 1482 bosatte sig det nygifta paret i San Sebastián de La Gomera (ej att förväxla med San Sebastián i Baskien) och de fick två barn på atlantön.

Äktenskapet blev inte långvarigt. Sex år senare dödades Hernán av öns ursprungsbefolkning, som gjorde uppror mot den våldsamma belägringen av ön. Svaret från Beatriz de Bobadilla lät inte vänta på sig. Med hjälp av Kanarieöarnas guvernör Pedro de Vera inledde hon en hämndaktion. Rebellerna utlovades amnesti om de överlämnade sig, vilket de accepterade. Men Vera och Bobadilla bröt sitt löfte och inledde en rad avrättningar och en våldsam förföljelse av ursprungsbefolkningen. De hade ihjäl många män från flera olika stammar, varav många inte ens hade deltagit i upproret. Repressalierna var så brutala att Vera och Bobadilla tvingades inställa sig hos monarkerna för att förklara sina handlingar.

Beatriz återvände sedan till La Gomera, som hon styrde över i sin sons ställe. Hon deltog i erövringen av Teneriffa i slutet av 1400-talet, som även den var en blodig historia, genom att bland annat bistå med förnödenheter. Det var även på Teneriffa hon levde under sin sista tid i livet, efter att ha gift sig med öns guvernör Alonso Fernández de Lugo. I sin nya makes frånvaro ansvarade hon för öns styre.

Vid ett besök i sin födelseort 1504 hittades Beatriz död i sin säng, 42 år gammal. Hennes död, precis som hennes liv, omgärdas av rykten. Det sägs nämligen att hon blev förgiftad, något som dock aldrig har kunnat fastställas.

Beatriz de Bobadillas eftermäle präglas av två saker – hennes grymhet och hennes skönhet. Det skrivs mycket om hennes stora antal älskare, varav en av dem spekuleras ha varit Christofer Columbus, som stannade till på La Gomera flera gånger på sina upptäcktsfärder över Atlanten. Måhända är karakteriseringen av henne färgad av en patriarkal historieskrivning. Vad som i alla fall kan konstateras är att hon levde ett händelserikt liv där hon verkar ha haft både politisk, ekonomisk, militär och sexuell makt i en mansdominerad värld.

Den som vill veta mer om Beatriz de Bobadilla kan läsa den skönlitterära boken “La Gobernadora”, skriven av historikern Mario Escobar. Hon gestaltas även i serien “Isabel”, om den spanska drottningen, som bland annat går att se på rikstelevisionen RTVE Play.