Valet av Soria, som bara fyra månader tidigare tvingats avgå som minister på grund av sina lögner kring Panama-dokumenten, visar på en total brist på lyhördhet hos regeringen. Försöken att rättfärdiga utnämningen med nya lögner kastade bara ytterligare bensin på elden.

Med facit i hand har den nya Soria-skandalen skadat PP:s redan skamfilade rykte ytterligare och inte minst försvårat än mer möjligheterna till en regeringsbildning. Det kan förefalla uppenbart att detta skulle ske, så varför gjorde Rajoy-regeringen något så utomordentlig klumpigt? Samtliga möjliga svar på den frågan väcker grundad oro.

Utnämningen av Soria till en så eftertraktad och välbetald post måste i första hand förklaras med att han är nära vän och förtrolig med både regeringschefen Mariano Rajoy och finansministern Luis de Guindos. Det är en vänskap som står över petitesser som en ministers flertal bolag i skatteparadis och batteri av lögner för att försöka förneka detta.

En mer konspiratorisk teori är att Soria sitter på så mycket känslig information att regeringen inte haft något annat val än att försöka stryka sin tidigare minister medhårs, för att försäkra sig om att han inte börjar sjunga (eller ”dra i skynket”, som uttrycket är på spanska).

En tredje förklaring skulle kunna vara att regeringen i sin enfald trott att utnämningen inte skulle bli uppmärksammad, eller i den händelsen inte skulle väcka någon större reaktion. I så fall är PP-ledarna oerhört enfaldiga. Det blev inte bara ett ramaskri hos oppositionen, utan även inom de egna leden höjdes mycket kritiska röster.

En av de mest kritiska PP-representanterna har varit den galisiske regionalpresidenten Alberto Núñez Feijóo. Förklaringen är enkel. Han står inför den svåra uppgiften att försvara makten i regionalvalet 25 september. Soria-skandalen har definitivt inte underlättat hans jobb.

Nästa kapitel är de lögner som tillgripits av PP:s högsta toppar för att försvara utnämningen och där man åter måste fråga sig om de är idioter eller tror att allmänheten är det. Till och med regeringschefen Mariano Rajoy visade under G20-mötet i Kina stor (spelad?) förvåning över det ramaskri som utnämningen av Soria väckt. ”Soria är en offentliganställd som ansökt om en post som han är berättigad till, vad är det för konstigt med det?”, förkunnade Rajoy.

Finansministern Luis de Guindos och andra PP-talesmän spädde på med att uppge att Soria erhållit posten genom normalt tävlingsförfarande. Spanska medier var dock ej sena med att avslöja att posten aldrig annonserats, att tillsättningen definitivt inte är automatiskt och till råga på allt att Soria var aktuell för posten nästan tre månader före han blev officiellt utnämnd.

En del av regeringens till synes sinneslösa agerande förklaras förmodligen av att det blåser nya vindar i Spanien och att makthavarna ännu inte förstått detta. Favoriseringen av en tidigare minister och de så kallade ”svängdörrarna” är en gammal tradition i Spanien som tidigare gått obemärkt förbi, men inte nu längre.

Soria har slutligen tvingats avstå från utnämningen ”på regeringens uppmaning”. Gråt dock inte för honom, för hans regeringskompisar lär garanterat ha en plan C. Så länge massmedia inte får reda på det, vill säga..!