Människans luktsinne är välutvecklat och viktigt för vår hälsa, inte minst för vår livskvalitet. Vi tar det ofta för givet, men inte minst de som förlorade förmågan på grund av Covid-19, tillfälligt eller långvarigt, kan nog intyga att en försämrad eller obefintlig förmåga att uppfatta dofter, gör livet fattigare, något som till och med kan leda till depression. Dofter är en viktig del av våra liv.

En del dofter i vardagen är vi väldigt medvetna om. Vi gillar dem eller inte och försöker med aktiva val, skapa en viss stämning i vårt hem med hjälp av dem. Ibland rör det sig om något mycket mer subtilt, flyktiga dofter som passerar förbi och triggar något inom oss som vi knappt ens är medvetna om. Luktsinnet är starkt kopplat till minnet och kan i alla fall hos mig aktivera långt bak liggande känslominnen utan att jag kan sätta fingret på vad det är som händer inom mig. Bara att jag plötsligt känner något väldigt starkt.

Jag kan identifiera tolv spanska dofter som aldrig passerar mig obemärkt förbi, tvärtom. En del är relativt vanligt förekommande och sådana jag själv kan återskapa. Andra är mer sällsynta, flyktiga och bara hastigt förbipasserande. De känns närmast magiska och blir till små skatter, unika och värdefulla tack vare sin förgänglighet.

Den religiösa rökelsen
Inom den katolska kyrkan bränns ofta rökelse i ett särskilt rökelsekar, en silvrig elegant ampel som dinglar i en kedja och bärs upp av en korgosse. Under påskveckan i Málaga, Semana Santa, doftar hela stan av rökelse. Men det är inte en tung påträngande doft utan en som förflyttar sig mellan gränderna, från gathörn till gathörn och snabbt blåser förbi. Jag älskar denna doft. Trots att jag inte är vare sig katolik eller är uppvuxen i Spanien så har jag väldigt starka minnen av påsken under mina första år här och varje gång jag känner den där rökelsedoften blir jag varm inombords och pirrig som ett barn på julafton. Rökelsedoften förebådar något annalkande.

Båtgrillarna på stranden
En annan rökdoft så typisk för Málagakusten, är träbåtarna fyllda med sand i vilka strandrestaurangerna grillar sin fisk. Det luktar egentligen inte så gott, utan så som bränt trä gör, men tillsammans med havsbrisen och doften av grillad fisk, bildas en mix som förmedlar en känsla av sommar, ljumma vindar, glädje och långlunch med familj och vänner. Sommar behöver inte vara meteorologisk sommar. Det kan även vara en lördag i februari. Grillarna tänds vid 13-tiden och när röken kittlar näsan, då vet man att “los chiringuitos” snart fylls med hungriga spanjorer och det gör mig glad.

Sardinspett och friterad fisk
Relaterat till ovanstående men ändå en helt egen doft som förtjänar en egen omnämning är ju fiskdoften i sig. Dels de grillade sardinspetten med sin distinkta doft - inte omtyckt av alla, men älskar du grillade sardiner och allt de står för (Málaga, Málaga, Málaga!), går det inte annat än att även älska dess doft. Dels den friterade fisken, “pescaíto frito”, som kanske för vissa är den värsta doften av dem alla (fett och fisk) men för mig får det att vattnas i munnen och väcker härliga känslor inombords. Löften om umgänge, samtal och krispiga salta smaker från havet.

Havet
Ja och så är det ju havets egen doft såklart. Som står sig helt på egen hand utan vare sig grillar eller sardiner. Som luktar friskt, salt och äventyr. Som spelar på strängar inom en som känns som att de ingår i ett kollektivt minne som funnits sedan urminnes tider. Havet. Oändligt och rikt. Alltid i fokus. Alltid huvudrollen i allt som händer på Costa del Sol. Där jag kommer ifrån (Skåne) var havsdoft lika med tångdoft, men här är det havets egen doft som sprids med vinden. Det är Medelhavet som doftar frihet och styrka.

Apelsinblom
Azahar, de vita blommorna på citrusträden, blommar i Spanien huvudsakligen i mars och april. Ordet, az-zahr, är arabiska och betyder just blomma. Jag kan verkligen inte beskriva doften, men den gör mig lycklig och när jag uppfattar den önskar jag alltid att jag kunde stanna i den, spara den i en liten ask och omge mig med den för alltid. Den är fräsch, söt och citrusaktig. Sevilla är staden som är mest känd för denna doft, men även i Málaga blommar apelsinträden på våren.

Jasmin
Doften av jasmin sägs ha förmågan att minska stress och ångest genom att få nervsystemet att slappna av och förmedla en känsla av frid och harmoni. I min trädgård har jag en bougainvillea som är uppblandad med jasmin. Jasminen blommar huvudsakligen på våren och sommaren men jag tror bestämt att den kan blomma även under andra årstider här på Costa del Sol. Jag känner doften framför allt på kvällen. När jag går ut i min lilla trädgård efter att det blivit mörkt. Jag vet inte om doften verkligen är starkare då, eller om det bara är för att mitt fokus är ett annat än på dagen. Men när jag plötsligt blir varse jasmindoften känns det som att någon har gett mig en värdefull gåva.

Dama de noche
En blomma som uttryckligen kännetecknas för att sprida sin speciella doft just på natten är “dama de noche”, Nattens drottning. Jag vet egentligen inte vad blomman heter på svenska. Är det Nattens drottning? Eller kanske nattjasmin? Det latinska namnet är i alla fall Cestrum nocturnum. Växten och blomman i sig är inte särskilt iögonfallande, jag ser den aldrig rent visuellt utan märker bara dess existens i min närhet när doften möter mig. Då slår den undan benen på mig med sin suggestiva kraft. Den är helt fantastisk och jag stannar alltid upp och tar några extra djupa andetag.

Spansk frukost
Det här är egentligen tre olika dofter men det är kanske framför allt när de blandas som de gör sig som bäst. Det rör sig om kaffe, rostat bröd och apelsinjuice. Den typiska spanska frukosten. Och eftersom spanjorerna gärna äter sin frukost en bit in på dagen, vid 11-tiden, är det framför allt då denna otroliga doftmix sprids från caféer och öppna köksfönster. Det är dofter som får mig att känna mig lugn och trygg, som tar ned mig på jorden och får mig att inse att det inte behövs mycket mer i livet än en riktigt god kopp kaffe, några rostade brödskivor med smör och marmelad och ett glas färskpressad apelsinjuice.

Olivolja
Olivoljans doft är inte en arom som sprids med vinden direkt, men om man som jag älskar riktigt bra olivolja, aceite de oliva virgen extra, lär man sig njuta av den ibland intensiva, ibland relativt svaga men underbara väldoften man uppfattar som bäst när inget annat stör. Jag låter olivoljan smaksätta det mesta i mitt hem, allt ifrån rostat bröd och sallader till varm mat som ugnsbakad fisk eller grönsaker och stekt bläckfisk. Doften kommer dock mest till sin rätt när ingredienserna är få. När man häller upp lite olivolja på ett fat för att doppa brödet i, eller ringlar den över en riktigt mogen tomat. Olivolja doftar nötigt och fruktigt med inslag av grönt gräs, äpple, tomat och fikon. Det gulgröna guldet. Numera bokstavligen värd sin vikt i guld.

Rostade kastanjer
Sist men inte minst på min lista över spanska dofter, har vi en doft som fyller gatorna just nu, nämligen de rostade kastanjerna. Denna typiska tradition under den spanska hösten och vintern. När man är ute på stan och plötsligt ser ett stort rökmoln i ett gathörn, då vet man att det blivit höst och snart är jul. Något som vädret inte ger några indikationer på. Den spanska julen doftar inte alls på samma sätt som den svenska för mig, men doften av rostade kastanjer är ett av de mest typiska tecknen. Det doftar nötigt, potatis och pyrande ved. Varmt, mättande och omslutande som en kram i vintermörkret.