Jag hämtade upp honom i Rågsved och så bar det av söderut på turné där jag framträdde i Västervik, innan vi parkerade bilen i Oskarshamn och tog färjan till Visby där jag lallade på en musikfest. Detta med punkare var väl till största delen ett storstadsfenomen som lantisarna bara sett på teve, men under denna vår turné fick många skåda en riktig punkare i verkligheten och man förvånades och förfasade sig. Vi gick på krogen och sov över på hotell innan vi for tillbaka till fastlandet och fortsatte med bilen till Borgholms slottsruin där jag framträdde tillsammans med Berndt Egerbladh. Ann-Kristin Hedmark, Thåström och Ebba Grön med flera. Efter två dagars festande for vi till Gränna där jag jobbade med Alf Robertsson.

Från Gränna fortsatte vi längs östra Vätterstranden norrut, efter att vi besökt Brahehus. Vi tog det lugnt. Thomas ville alltid bada så fort han såg en sjö och att Vättern är en iskall och djup källsjö spelade honom ingen roll. När vi nådde Vadstena föreslog jag att vi skulle titta in i systerkyrkan.
–Va "heftit" sa Thomas.

Som turnerande artist framträder man i högst två timmar på kvällstid. Ofta hade jag en hel dag att ta mig ett par tiotal mil till nästa spelning och ibland uppstod håldagar i turnéerna. Då hade jag gott om tid till sevärdheter. Denna klosterkyrka hade jag besökt flera gånger och historia var ett av mina intressen, så jag visste en hel del om kyrkan och dess anor. Strax till vänster innanför dörren beskådade vi en 600 år gammal träskulptur föreställande Jungfru Maria men sin mor Anna och Jesusbarnet. Thomas stod länge och studerade det hela i detalj. Helt fascinerad. "Heftit" alltså!

Jag berättade för min son att kyrkan hade byggts på direktiv från Heliga Birgitta när hon befann sig i Rom och att hon aldrig fick se den färdig. Den är uppförd i sandsten från Omberg, så alla väggar är spartanskt grå.

När Thomas lämnat träskulpturen visade jag honom relikskrinet i vilket några av heliga Birgittas kvarlevor påstods ligga. Vid en undersökning i modern tid tror man sig ha funnit hennes ena lårben i skrinet men även kvarlevor efter tre okända kvinnor och sex män. Ack ja, denna kristna nekromani. Jag visade min son Bo Jonson Grips grav som är nedsänkt i kyrkgolvet och berättade att han på 1300-talet var landets rikaste och att han ägde en tredjedel av Sverige samt hela Finland och att det var han som lät bygga Gripsholms slott. Schysst alltså!

Vi besåg mausoleet där Gustav Vasas vansinnige son Magnus vilar. Jag kunde berätta att Gustav Vasa gifte sig med sin tredje hustru i denna kyrka och att hon hette Katarina Stenbock och var systerdotter till Gustavs fru nummer två som hette Margareta Leijonhufvud. Den sjuttonåriga Katarina blev alltså gift med Gustav Vasa som var 56 fyllda.

Det var knäpptyst i kyrkan och när vi talade så ekade våra röster mellan sandstensväggarna. Så bröts tystnaden av bestämda fotsteg. En liten mager man i svart kostym kom gående, bärande på en tunn dokumentportfölj som han höll tryckt mot kroppen. Thomas följde honom med blicken. Mannen gick fram till orgelns klaviatur och pysslade ett tag med noter. Så satte han sig tillrätta och drog ut lite olika reglage.
–Jaha, sa Thomas, lite roat. Va ska det här bli nu då?

Det var dödstyst i kyrkan. Men så plötsligt bröts tystnaden av några snabba och gälla toner. Det hela utvidgades till ett bredare ackord som dånade mellan kyrkväggarna. Ackorden splittrades upp till en kakafoni. Så följde snabba drillar i allt lägre tonhöjd som avslutades med dånande avgrundsbas. Thomas bleknade och sjönk ner på en kyrkbänk.
–Va "heftit", fassan kolla, jag fryser. Han visade fram sin vänstra underarm. Ståpäls alltså!

Han stirrade på den väldiga orgeln med pipor små som gammaldags cykelpumpar till baspiporna höga som stuprör på ett tvåvåningshus. Så tittade han bort mot de gamla träskulpturerna som att han fruktade att de skulle vibrera ner till sågspån.

Organisten fortsatte. Höga snabba drillar avlöstes av långa dånande basackord. Musiken fortsatte obönhörligt i nio minuter och avslutades med ett ackord där alla pipor verkade tjuta samtidigt. Den plötsliga tystnaden kom som en ny chock. Den lille punkaren var tillintetgjord. Han reste sig som en zombie och gick fram till organisten som nu rest sig från sin taburett och tittade lite nyfiket på punkaren som sa med darrande stämma:
–Va var de där?
–Det var Toccata och fuga av Johan Sebastian Bach. Musik från sjuttonhundratalet.
De stod tysta och tittade på varandra tills Thomas sa:
–Finns de på platta.
Nu log den gamle farbrodern och sa:
Ja, Det finns många goda inspelningar.
Kan du skriva va den hette?
–Det behövs inte. Jag vet, sa jag.

Vi lämnade kyrkan och for vidare norrut. Thomas satt knäpptyst till nästa stad.
–Ja, nu kommer vi till Motala, sa jag.
–Finns det nå´n skivaffär här?
–Säkerligen.

Vi hittade butiken och jag sa:
–Toccata och fuga av Bach.

Utan att svara klev han ut och gick in i butiken medan jag väntade i bilen. Några minuter senare kom han tillbaka med en platt skivpåse och visade mig LP-skivan. Av fodralet framgick att organisten var en ungrare vid namnet Gabor Lehotka. Thomas la skivan i baksätet och la sin jacka över. Johnny Rotten - vadå?

Thomas är en generös natur så när han var tillbaka hos mamma i Rågsved så tyckte han att alla i kvarteret skulle få höra så han drog upp till högsta volym på förstärkaren. "Heftit" alltså.