Invasiv alg orsakar stor förödelse genom kloning

PREMIUM Den asiatiska algen Rugulopteryx okamurae sprider sig explosionsartat längs den spanska kusten. Med tusentals genetiskt identiska avkommor hotar den biologisk mångfald, fiskebestånd och turism – och någon lösning är inte i sikte.

Det som började som ett biologiskt mysterium i Ceuta 2015 har utvecklats till ett fullskaligt ekologiskt nödläge. Den asiatiska brunalgen Rugulopteryx okamurae, som tros ha kommit med ballastvatten från fraktfartyg i Gibraltarområdet, har nu spridit sig till alla kustregioner i Spanien utom Balearerna. Spridningen sker genom asexuell kloning. Ett enda exemplar kan producera upp till 600 genetiska kopior, och i undervattensängar av posidonia har forskare räknat upp till 3.000 individer per kvadratmeter.

Till skillnad från andra arter reproducerar sig algen inte sexuellt. I stället växer minialger direkt på moderplantan, lossnar och bildar nya kolonier. Cykeln upprepas sex gånger per år, vilket ger en exponentiell spridningstakt. ”Det finns inte havsbotten nog för att ta emot all denna biomassa,” säger María Altamirano, professor i botanik vid universitetet i Málaga och en av Spaniens främsta algexperter.

Problemen är inte enbart ekologiska. I Tarifa har kommunen, enligt beräkningar från Junta de Andalucía, tvingats avsätta omkring tre miljoner euro per år för att hantera algmassorna som sköljs upp på stränderna – hela 12.500 ton togs bort bara i fjol. Eftersom materialet räknas som fast avfall, är det kommunens ansvar att omhänderta det, vilket belastar den lokala ekonomin kraftigt.

Fiskare drabbas hårt. Redskap går sönder, fångsterna minskar och vissa arter som tidigare trivdes på havsbotten tvingas fly. ”Det här är värre än Prestige-katastrofen”, säger fiskaren Manuel Suárez i Tarifa. ”Det är som fotbollsplaner av alger på botten, och de kväver fiskarterna.”

De mest drabbade är arter som lever nära botten, som tunga, marulk och piggvar. Dessa påverkas också indirekt genom att algmassorna gör vattnet grumligt, vilket stör ljusförhållanden och syresättning. Den plötsliga ekologiska förändringen har sin förhistoria: tre tidigare alginvasioner hade redan försvagat ekosystemet i Gibraltarområdet, vilket troligen banade väg för Rugulopteryx okamurae.
Forskarnas teorier pekar på den globala sjöfarten som huvudansvarig. Trots internationella regler om att byta ballastvatten till havs är efterlevnaden bristfällig, särskilt i Gibraltar där trafiken från Asien är intensiv. Algen har sedan spridits vidare med havsströmmar och mindre fartyg, och har nu nått så långt som till Galicien, Kanarieöarna och delar av Medelhavet.

I Katalonien har arten hittills bara noterats i små mängder, främst i hamnområden. Men enligt María García från CEAB-CSIC i Blanes är det bara en tidsfråga innan även dessa kuster påverkas. Liknande långsamma etableringsmönster har redan observerats i Portugal och Palermo.

Att försöka utrota algen är lönlöst. Den är spridd över ett stort område och finns sannolikt även på platser där man ännu inte hunnit kartlägga dess förekomst. ”Det vi ser är bara toppen av isberget,” varnar Altamirano.

För att mildra effekterna har Junta de Andalucía nyligen godkänt ett forskningsprojekt som ska undersöka om algen kan användas som gödningsmedel eller bioaktivt jordbruksmedel. Förhoppningen är att därmed ge ekonomiskt värde åt den biomassa som samlas upp längs stränderna. Men forskare understryker att detta bara är en nödlösning – inte ett sätt att stoppa invasionen.

Situationen illustrerar den växande globala utmaningen med invasiva arter och deras ofta förödande effekter på lokala ekosystem. Och medan det vetenskapliga samhället larmar, väntar många myndigheter med att agera tills turism och ekonomi påverkas på allvar – då det redan kan vara för sent, konstaterar El País.

Mats Björkman Sydkusten