Världens två giftigaste floder rinner i Andalusien

PLUS Inga andra floder i världen släpper ut så många gifter i haven från gruvdrift som Tinto och Odiel, i Huelvaprovinsen. De står själva för 14 procent av all koppar och upp till 47 procent av zinken som når världshaven, vilket är mycket mer än stora industriella floder i Europa som Elbe, Seine och Rhen.

PLUS Inga andra floder i världen släpper ut så många gifter i haven från gruvdrift som Tinto och Odiel, i Huelvaprovinsen. De står själva för 14 procent av all koppar och upp till 47 procent av zinken som når världshaven, vilket är mycket mer än stora industriella floder i Europa som Elbe, Seine och Rhen.

Det pågår en intensiv debatt om hållbarheten beträffande den planerade Alcolea-dammen i Gibraleón (Huelva). Anledningen är de höga halterna av tungmetaller i det vatten som ska lagras. Källan till denna förorening är de många gruvorna i området, vars avfall rinner ut i Odiel, floden som ska fylla reservoaren. Nivåerna av förorening är så höga att Odiel tillsammans med den närliggande floden Tinto är de floder som trots sin begränsade omfattning transporterar mest gruvtoxiner i hela världen till haven. Det skriver tidningen El Diario.

Flera studier under de senaste åren har dokumenterat dessa förhållanden. Den senaste från universitetet i Huelva har beräknat i detalj de årliga utsläppen vid Huelvakusten. Dessa inkluderar nästan 7.000 ton järn, 2.750 ton zink och 1.450 ton koppar, samt höga nivåer av andra ytterst giftiga mineraler som arsenik, kadmium och bly.

Tinto tar emot tre gånger mer föroreningar i förhållande till sin vattenmängd än Odiel, som trots det bidrar med större mängder giftigt avfall på grund av sin större volym. Odiel står för 70 procent av Huelvas vattenflöde. Föroreningarna genereras av surt gruvvatten och om inga åtgärder vidtas för att återställa området förväntas de nuvarande föroreningsnivåerna kvarstå under lång tid.

Tinto förorenas av gruvorna i Peña de Hierro, men mest av gruvorna i Riotinto. Odiel förorenas av flera gruvor, inklusive Riotinto, Tharsis, San Telmo och La Zarza. Medan nästan hela Tintos lopp är förorenat, är Odiels vatten fläckvis förorenat, från rena strömmar till områden med extrem förorening.

Gruvdriften i området har pågått i 5.000 år, vilket alltid har lämnat sitt avtryck i Huelvas kustband. Med olika civilisationer som grävt upp mineraler har vattendragen och kusten återhämtat sig, tills den industriella produktionen tog fart under 1800-talet med engelsmännens ankomst, vilket kraftigt ökade mängden giftigt avfall.

Den förorening som Tinto och Odiel bidrar med märks även i havet utanför Cádizbukten, där koncentrationen av metaller i vattnet är högre än på andra platser i världen. Föroreningarna sträcker sig till och med till Medelhavet, via Gibraltar sund. På 1980-talet tillskrev en oceanografisk expedition denna föroreningsnivå till en uppåtgående ström av djupt havsvatten, men på 1990-talet fokuserades forskningen på Huelvas kustband, dit Tinto och Odiel för med sig stora mängder metaller som delvis neutraliseras vid kontakt med havsvatten.

De höga nivåerna av metaller i vattnet och sedimenten vid kusten överförs till växtligheten och påverkar många andra organismer, såsom kräftdjur, fiskar och fåglar. Sedimenten klassificeras som mycket giftiga. Trots vissa restaureringsåtgärder kvarstår problemet på grund av gamla och nuvarande föroreningar från både gruvdriften och den kemiska industrin i området.

För att förbättra situationen finns två möjliga lösningar: åtgärda föroreningskällorna (de gamla gruvorna) eller behandla vattnet i floderna. För att göra Alcolea-dammen hållbar måste föroreningsnivåerna i Odiel minskas med 70 procent.

Den spanske författaren Juan Ramón Jiménez skrev redan 1914 i sitt berömda poesiverk ”Platero y yo” (Silver och jag) att floden Tinto hade förstörts av gruvföroreningar. Hans skildring av hur floden blev giftig och obeboelig för både människor och djur återspeglar en långvarig miljökris som är högst aktuell än idag. Jiménez beskrev hur det en gång rika marina livet i floden försvann på grund av föroreningarna och hans ord tjänar som en påminnelse om de kulturella och ekologiska konsekvenserna av miljöförstöring.

För att återskapa en mer hållbar miljö och skydda ekosystemen i Tinto och Odiel samt deras påverkan på havsmiljön, är det avgörande att genomföra omfattande åtgärder och kontinuerlig övervakning. Med rätt insatser kan det vara möjligt att minska föroreningarna och återställa floderna till en hälsosammare status, vilket i sin tur kommer att gynna både lokala samhällen och det globala ekosystemet, skriver El Diario.

Mats Björkman Sydkusten