En utveckling att frukta

PLUS MATS BJÖRKMAN Är det bara jag som reagerar på att fruktsäsongerna allt mer ställs på huvudet? Mest oroväckande är att många frukter inte längre verkar nå den optimala mognadsgraden, vilket går ut över smakupplevelsen.

PLUS MATS BJÖRKMAN Är det bara jag som reagerar på att fruktsäsongerna allt mer ställs på huvudet? Mest oroväckande är att många frukter inte längre verkar nå den optimala mognadsgraden, vilket går ut över smakupplevelsen.

Jag vet inte om det är klimatförändringar som ska beskyllas för fenomenet, eller den genmanipulation som det talas och skrivs allt mindre om. Det är dock svårt att förneka att de normalt så läckra spanska frukterna blivit lika bildsköna som smaklösa. Det är som om Instagram-fenomenet (”utseendet är allt”) även har spridit sig till livsmedelsdiskarna.

Växthuseffekten har blivit ett välbekant begrepp när det handlar om klimatförändringar, men en regelrätt växthuseffekt håller på att förstöra smakupplevelsen för både frukter och grönsaker. Detta är ju inget nytt, redan som tonåring boende i Sverige lärde jag mig att sky holländska tomater, som inte smakade någonting.

Spanien hade varit relativt förskonat från detta gissel, tack vare den rikliga och varierade inhemska produktionen. Men globaliseringen har även gått ut över smaken på spanska färskvaror. Värst är det med frukterna.

Förmodligen är det flera faktorer som spelar in, som globalisering, klimatförändringar och onaturliga produktionsmetoder. Torkan som drabbat Spanien de senaste åren har tydligt märkts i frukthyllan, inte bara i form av kraftigt stigande priser utan också i produkterna i sig. Denna vår har vi äntligen fått riklig nederbörd, men tidigare år har vi sett hur främst sommarprodukter som honungsmelon, vattenmelon, nektariner och persikor varit både små och torra. Säsongen har dessutom förskjutits och senarelagts med minst en månad.

I år har jag reagerat på flera fenomen som jag inte upplevt tidigare. Den tropiska och ömtåliga chirimoyan, vars säsong brukar vara mindre än två månader om vintern, har i år funnits på hyllorna nästan in i sommaren. Jag kan inte bedöma om de sena varianterna varit goda, då jag slutar köpa inhemsk frukt när priset överstiger både fyra och fem euro kilot.

När det gäller jordgubbarna startade säsongen i år senare än vanligt och tog slut utan att ”gubbarna” någonsin blev riktigt söta och saftiga. Aldrig har väl jordgubbarna varit så stora och vackra tidigare, men de har haft en onaturlig knaprig konsistens, trots att färgen antydde att de var mogna. Bristen på naturlig sötma har tyvärr för det mesta fått kompenseras med tillsatt socker.

I skrivande stund befarar jag att även de om sommaren normalt så läckra melonerna och vattenmelonerna kommer att göra en besviken. Hoppas jag har fel.

Jag avslutar veckans inlägg med den inledande frågeställningen. Är det bara jag som upplever denna tråkiga tendens?

Mats Björkman Sydkusten