Unikt fynd av synagoga från antiken

PLUS En byggnad i den antika staden Cástulo har överraskande visat sig vara en av de äldsta kända synagogorna i västra Europa. Det arkeologiska fyndet sägs kasta nytt ljus över judiska samhällens närvaro i södra Spanien under senantiken.

PLUS En byggnad i den antika staden Cástulo har överraskande visat sig vara en av de äldsta kända synagogorna i västra Europa. Det arkeologiska fyndet sägs kasta nytt ljus över judiska samhällens närvaro i södra Spanien under senantiken.

Vid en arkeologisk plats i Linares, i Jaénprovinsen, har forskare omtolkat en tidigare identifierad kristen kyrka som en judisk synagoga från 300-talet. Det unika fyndet har gjorts i den forntida iberoromerska staden Cástulo, en gång huvudstad i Oretania. Arkeologerna Bautista Ceprián del Castillo, David Expósito Mangas och José Carlos Ortega argumenterar i en nypublicerad studie för att byggnaden i själva verket tjänade som samlingsplats för ett organiserat judiskt samhälle. Det rapporterar El País.

Det som väckte forskarnas uppmärksamhet var flera materiella spår med tydlig judisk koppling: lampor dekorerade med menoror – den sjuarmade ljusstaken som är en av judendomens äldsta symboler – samt ett keramiklock med hebreisk inskrift som tolkats som "förlåtelsens ljus". Dessutom fanns varken gravar i eller omkring byggnaden, vilket är anmärkningsvärt för en religiös byggnad från den tiden. Kristna helgedomar hade ofta gravar för att komma närmare reliker och helgon, medan den judiska lagen föreskrev att gravplatser skulle ligga utanför staden.

Lokaliseringen av byggnaden, avskilt i stadens utkant intill gamla romerska badhus, antyder att platsen valts just för sin avlägsenhet. Forskarnas tolkning är att synagogan placerats där för att undgå kristna blickar, särskilt som badhusen betraktades som omoraliska och hedniska av den tidens kyrkliga makt. Under denna period, från mitten av 300-talet, började det romerska imperiet kristnas på allvar. Judiska samhällen blev i allt högre grad föremål för misstänksamhet och utestängning. Den avlägsna placeringen av synagogan återspeglar enligt studien denna växande segregation.

Byggnaden i sig är basilikaformad, med tre skepp och ett bredare mittskepp – en arkitekturtyp som också förekommer i synagogor i senantika Palestina. Det finns tydliga paralleller med fynd från Eshtamo’a, Nabratein eller Susiy, vilket antyder att det rörde sig om en fullt etablerad judisk församling. Historikern Nuria Morere menar att fyndet bekräftar en hebreisk närvaro i området redan under 300-talet – kanske ännu tidigare.

Enligt studien är det troligt att synagogan försvann till följd av ökad intolerans från det kristna majoritetssamhället. Författarna menar att denna institution kan ha raderats ut av en kombination av isolering, marginalisering och direkt fientlighet under kyrkans makttillväxt i Hispania under 300- och 400-talen.

Fyndet i Cástulo ses nu som ett av de äldsta direkta arkeologiska beläggen för organiserade judiska samhällen i västra Europa – ett tyst vittnesmål om en religiös minoritet som levde, verkade och till slut tystades av sin omgivning.

Mats Björkman Sydkusten