Offensiven tog fart efter att Podemos erbjudit sig att regera i koalition socialistpartiet PSOE. Efter en månads blockerade förhandlingar valde det ledande uppstickarpartiet i parlamentet att ta initiativet, men varken innehållet eller framför allt sättet de gjorde det på gillades av många i det gamla PSOE-gardet.

De senaste attackerna mot Podemos förklaras inte minst av de uppenbara sprickorna inom socialistpartiet, där det gamla gardet starkt emotsäger sig alla samarbetsformer med partiet som leds av Pablo Iglesias. Det lär inte svida mindre i socialistleden att han delar namn med PSOE:s historiska grundare.

Tidigare regeringschefen Felipe González har både i en konferens med EU-ambassadörer och i en uppmärksammad debattledare i tidningen El País uttryckt starka reservationer mot Podemos, som han kopplar till Chaves-regimen i Venezuela. Även närmast bortglömda socialister som tidigare inrikesministern José Luís Corcuera och tidigare regionalpresidenten i Extremadura Juan Carlos Rodríguez Ibarra har gjort come-back inför tv-kamerorna för att varna för allehanda faror om PSOE bildar regering med Podemos.

Att Partido Popular går till attack mot Podemos är kanske inte så oväntat, men däremot sättet de gör det på. Deras tidigare regeringschef José María Aznar går ett steg längre än Felipe González (de tål för övrigt ej varandra) och likställer Podemos inte bara med Venezuela-regimen utan även med den iranska diktaturen samt ETA.

Den verbala attacken har också tagit sig konkreta former. Parlamentets arbetsutskott, där de konservativa fått majoritet i utbyte mot att socialisten Patxi López valdes till talman, har skickat upp Podemos 69 ledamöter längst upp i bänkraderna. Podemos talesman Íñigo Errejón kallar det för "hönsgården". Platsfördelningen är uppseendeväckande och ingen kan förneka att det är fråga om en regelrätt bojkott, för att inte säga mobbning, av parlamentets tredje största grupp.

Återstår så frågan VARFÖR Partido Popular och PSOE är så rörande eniga om att Podemos måste hållas borta från makten. De själva påstår att Podemos vill "rasera" den demokratiska ordningen i Spanien. Det kan å andra sidan ligga mycket i Podemos påstående att "etablissemanget" (la casta) i årtionden lierat sig för att gynna varandra, på bekostnad av folket. Det är detta etablissemang som nu fasar för att förlora sina privilegier.

Mer än en väljare resonerar så i dagsläget och i den inte osannolika händelse att Spanien tvingas genomgå nyval kommer Podemos säkerligen vinna ytterligare sympatier, på bekostnad av inte minst PSOE.