Efter förra veckans kolumn uppmanades jag att återkomma i de ämnen som jag avslöjade låg i min pipeline. Ett av dem var skillnaden mellan spansk och svensk barnuppfostran. Detta ligger mig varmt om hjärtat, kanske särskilt som jag fått barn sent i livet. Mycket handlar så klart om trender och generationsskiften, inte bara om kultur. Men inte allt.

I Spanien upplever jag att barnen på ett helt annat sätt inkluderas i umgänget redan från födseln. Det märks inte minst på restauranger. Barnen är med oavsett hur sent det blir. De är en del av familjen och samhället är mycket mer tolerant mot att de finns, rör sig och låter. När jag gick på restaurang i Sverige med min son när han var mindre, kände jag alltid att folk stirrade. På kvällen syns aldrig några barn ute. Medan spanska kypare alltid fokuserar först och främst på barnen, får de svenska servitörerna en stressrynka i pannan och låtsas som om de inte existerar.

I Sverige skaffar man barnvakt när man går på fest eller ut på middag. Det gör såklart även en del föräldrar i Spanien, men om de inte gör det utan väljer att ta med barnen, är det inget konstigt alls. Barn är alltid välkomna.

Över huvud taget tycker jag spanska barn är bättre socialiserade och mindre beroende av rutiner in extremis. I Sverige lever de lite grand i en egen värld, parallellt med vuxenvärlden. Vilket gör att föräldrarna under småbarnsåren också tvingas göra det. Människor med barn umgås i bästa fall med andra barnfamiljer. Medan barnen i Spanien mer är allas ”egendom” och ansvar. Det krävs ju som bekant en hel by för att uppfostra ett barn och spanjorerna engagerar sig mer än svenskar i andras ungar. Inte på ett auktoritärt sätt utan vänligt och generöst.

En grundläggande skillnad i hur barn uppfostras i Spanien och Sverige menar jag är att spanska barn tränas i att ta plats, synas och höras, vara med och vara delaktiga. Medan svenska barn i högre grad inpräntas vikten av att lyssna och känna in. Överlag är spanjorer sämre än svenskar på att lyssna tycker jag. Det är ju ingen god egenskap förstås. Däremot tycker jag det är positivt att barn tidigt lär sig ta plats. På rätt sätt. Själv har jag vuxit upp i en generation (och i ett land) där barn inte skulle varken synas eller höras och den som satt tyst och stilla var duktig. Just detta förbereder en dock väldigt dåligt på resten av livet.

Varje utvecklingssamtal jag haft med min sons lärare sedan han var tre år, har handlat om hur mycket han deltar. I samtalet och i gruppen. Interaktionen är det viktiga. Aldrig någonsin har det kommenterats att han skulle ha låtit för mycket, varit bråkig, högljudd, tagit plats på andras bekostnad. Detta är ju såklart även individuellt, men min känsla är att det finns mer än så bakom, det är symtomatiskt för hur samhället ser på barn och vad de behöver lära sig. Personligen anser jag att vi bör lära barnen både och, både att själva ta plats och att lämna plats åt andra samt inte minst att lyssna, även på sådant som inte sägs. Min erfarenhet är dock inte att spanska barn är mer burdusa eller mindre empatiska än de svenska.

Barn är definitivt barn längre i Spanien. På gott och ont. De behöver inte ta något direkt ansvar förutom i skolan där det tvärtom ställs höga krav på dem redan från tidig ålder. Men de förutsätts bo kvar hemma länge och det är väldigt ovanligt med egen försörjning i form av ett extrajobb under skoltiden.

Sverige har ju uppenbarligen skapat mycket bättre förutsättningar för familjer att skaffa barn över huvud taget. Nativiteten i Spanien är betydligt lägre och allt fler barn är ensambarn, något som såklart kraftigt präglar den spanska barndomen just nu. Svenskar är kreativa, duktiga och det mesta görs med hög kvalitet. Det inkluderar även alltifrån barnprogram och leksaker till lekland och parker. I Spanien reflekteras också väldigt lite kring de traditionella könsrollerna och vad som måste till för att frigöra den nya generationen från dem.

Som vanligt kan vi konstatera att en mix mellan våra båda länder troligen skulle vara den ultimata kombinationen. Den möjligheten kan ju vi spansksvenska familjer dock själva välja att göra verklighet av.

>>> Carin Osvaldssons blogg är exklusiv för prenumeranter på SK Premium. Vi har valt att offentliggöra hela hennes första säsong i efterhand. Boka en prenumeration på SK Premium om du vill erhålla vårt dagliga nyhetsbrev, med bland annat en ny färsk blogg av Carin Osvaldsson varje vecka. Läs mer: https://www.sydkusten.es