Den nuvarande situationen är enligt tidningen El País inte ny. Redan 2011 befarades att det förestående maktskiftet skulle leda till att den dåvarande lagen om det historiska minnet, antagen av Zapatero-regeringen 2007, skulle rivas upp. Så skedde visserligen inte, men i praktiken såg den nya PP-regeringen under Mariano Rajoy till att motarbeta dess tillämpning.

Offren för Francoregimen uppges ha detta fortfarande i färskt minne. En paus i tillämpningen av lagen om det demokratiska minnet skulle dessutom vara ännu mer skadlig, med tanke på att de flesta av offren för Francoregimen är mycket gamla. Nuvarande PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo har lovat upphäva lagen om han kommer till makten och han har kritiserat alla åtgärder som hittills vidtagits i Valle de Cuelgamuros, (tidigare Valle de los Caídos). Samtidigt är hans eventuella samarbetspartner, Vox, särskilt emot lagen och har överklagat den till författningsdomstolen eftersom partiet anser att den försöker "påverka tankefriheten, samvetsfriheten, akademisk frihet och rätten att bilda stiftelser".

Det tidigarelagda valet och risken för ett maktskifte gör att ett flertal åtgärder som specificeras i lagen om det demokratiska minnet läggs på is och riskerar att helt utebli. El País har listat dem:

Omvandling av Valle de Cuelgamuros
Omvandlingen av monumentet som Franco skapade för att fira sin seger i spanska inbördeskriget är en komplex process som den nuvarande regeringen har delat upp i olika faser. Flytten av diktatorns grav (oktober 2019) och av grundaren av La Falange, José Antonio Primo de Rivera (april i år), har redan genomförts. Namnet på området har ändrats från "Valle de los Caídos" (de stupades dal), som det kallades under Francoregimen, till "Valle de Cuelgamuros”. Sedan 2007 är allt firande och hyllning av inbördeskriget och diktaturen förbjudet i området och en specifik webbplats har skapats för att berätta om monumentets historia. Men det återstår fortfarande 128 ansökningar om att återfå kvarlevorna av personer som gravsattes i mausoleet utan sina familjers medgivande. Dessutom ska benediktinerordern förvisas från platsen.

Angående de återstående faserna av omvandlingen säger källor i regeringen att arbetet med att finna och lämna ut kvarlevorna till de familjer som begärt det fortsätter. De senaste utgrävningarna indikerar att skicket för de kistor där offren gravsattes är bättre än vad tidigare studier antydde, även om processen fortfarande är mycket komplex.

Nyvalet innebär däremot att den nya rättsliga ramen för komplexet inte hinner bli klar före, vilket innebär till att benediktinerorden inte förvisas ännu. Enligt regeringen är orden "oförenlig" med platsens nya demokratiska syften. Faktum är att prioraten, Santiago Cantera, nästan blev arresterad under Francos gravöppning, eftersom han motsatte sig den hela tiden. Den genomfördes slutligen i oktober 2019 med stöd från alla tre statsmakterna: den lagstiftande, verkställande och dömande makten.

Hävande av Francostiftelsen
En annan nyhet i minneslagen som trädde i kraft i oktober är förbudet av stiftelser som förhärligar statskuppen och diktaturen eller hyllar dess ledare på ett sätt som kränker och förödmjukar offrens värdighet eller direkt eller indirekt uppmanar till hat eller våld mot dem. Detta avsnitt i lagen påverkar i första hand Fundación Nacional Francisco Franco, som förnekar Francoregimens förtryck och ägnar sig åt att hylla diktatorn, något som FN:s särskilda rapportör Pablo de Greiff opponerat sig emot.

Upplösningen av stiftelsen kräver en process som nu också läggs på is. Lagen gav ett år för att främja ändringen av lagen från 2002 som reglerar föreningsrätten, för att inkludera förhärligande av Francoregimen som en orsak till upplösning. När denna ändring har genomförts kommer stiftelseförvaltningen, som lyder under kulturministeriet, att begära upplösning av stiftelsen i domstol och denna kan, på eget initiativ eller på begäran av en part, besluta om tillfälligt uppehåll för dess verksamhet tills dom har avkunnats.

Kännedom om Francoregimens förtryck
En nyligen genomförd studie visar att elever och ungdomar i åldrarna 16 till 30 år har bristfälliga kunskaper om det spanska inbördeskriget och diktaturen. Minneslagen fastställer att medborgarna har "en oavvislig rätt att känna till den historiska sanningen om våldet och terrorn som påtvingades av Francoregimen" och att främja kännedom om det och att komma ihåg är en skyldighet för de offentliga makterna för att förhindra upprepning av politiskt våld eller totalitarism. Därför fastställer lagen att "det spanska utbildningssystemet ska inkludera kunskap om den spanska demokratins historia och minne samt kampen för demokratiska värden och friheter genom att utveckla undervisningsmaterial om repressionen under inbördeskriget och diktaturen".

Ett samarbetsavtal mellan Statens minnessekretariat och utbildningsdepartementet gjorde det möjligt att inkludera dessa innehåll i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner förra året. Dessutom föreskriver lagen "fortbildningsplaner för den allmänna statsförvaltningen" för "medvetandegörande av minnet av demokratin". Hela den processen, enligt regeringen, kommer att avbrytas om PP och Vox, som kallar dessa initiativ för "hjärntvätt", kommer till makten.

Revision av konfiskerade tillgångar
Lagen om det demokratiska minnet har givit ett års tid för att genomföra en revision av de tillgångar som konfiskerades "av politiska, ideologiska, samvetsrelaterade eller religiösa skäl under inbördeskriget och diktaturen". Den förutsåg också att det skulle upprättas en förteckning över de företag som gynnades av tvångsarbetskraft från fångar under denna period och att det i samarbete med andra offentliga myndigheter skulle utarbetas en "inventering av byggnader och verk som utförts av medlemmar i disciplinbataljonerna av arbetssoldater, samt fångar i koncentrationsläger, arbetarbataljoner och fångar i militariserade penitentiära kolonier". En seger för högern skulle enligt uppgift hindra dessa utredningar från att genomföras.

Lokalisering av massgravar och DNA-register
Sedan den nuvarande lagen trädde i kraft har det varit den allmänna statliga förvaltningen, i samarbete med regioner och kommuner, som ansvarar för att söka efter och identifiera de personer som fortfarande ligger i massgravar. För detta planeras skapandet av ett DNA-register. Det departement som ansvarar för minnesfrågor har utarbetat fleråriga planer för att lokalisera de gömda gravarna och detta arbete kommer vara avhängigt av valresultatet. Dessa åtgärder upptar mer än hälften av regeringens budget för demokratiskt minne.

När Mariano Rajoy kom till makten upphävde han visserligen inte lagen om det historiska minnet från 2007 som sådan, men i praktiken avskaffade han de budgetanslag som behövdes för dess genomförande. Den senare PP-ledaren Pablo Casado föreslog att lagen skulle upphävas och ersättas av en ny så kallad ”samförståndslag", som han gav Adolfo Suárez Illana (son till tidigare regeringschefen Adolfo Suárez) i uppdrag att utarbeta, men som aldrig konkretiserades. Feijóo har också lovat att upphäva lagen om det demokratiska minnet, men klargör inte om han har något alternativ.

Partiet Vox, som väntas få en vågmästarroll i en eventuell högerkoalition, har haft som ett huvudkrav i sina valpakter hittills att häva alla lagar om historiska minnen. FN:s särskilda rapportör Pablo de Greiff betonar dock att minnespolitik "inte är en uppfinning av Spanien eller ett enskilt politiskt parti, utan en statsfråga som är förankrad i internationella åtaganden". Sedan 2000 har över 11.000 offer återfunnits och identifierats i Spanien.

Det ska vidare betonas att minneslagarna inte fokuserar enbart på offren på den republikanska sidan, men däremot har de flesta som avrättades av republikanerna redan lokaliserats, hedrats och fått upprättelse under diktaturen.