Ferrovial är en av Spaniens främsta multinationella företag och ett av de 35 som, i alla fall hittills, ingått i Madridbörsens index. De spanska byggbolagen i allmänhet är i dagsläget mycket starka internationellt, bland annat i Sverige, och Ferrovial har sedan länge en betydligt större del av sin omsättning utanför Spanien.

Det finns flera skäl till att Ferrovials styrelse föreslagit att flytta huvudsätet till Amsterdam. Naturligtvis är det gynnsamma skatteklimatet ett av dem och det är en av de aspekter som väcker kritik, såväl mot bolaget som mot Nederländerna, som anklagas för att fungera som ett skatteparadis inom EU. Det som dock fått den spanska regeringen att gå i taket är att företaget i en kommuniké angivit som huvudskäl den ”juridiska trygghet” som uppges råda i Nederländerna. Detta tolkas som en antydan om att det skulle saknas juridisk trygghet för företag i Spanien.

Debatten uppstår som lök på laxen efter en rad kontroverser mellan regeringen och företagssektorn, där kritikerna menar att de spanska myndigheterna är direkt fientliga gentemot företagssektorn och till och med skrämmer bort den från Spanien. Nyligen har exempelvis minimilönen i Spanien höjts med åtta procent utan konsensus med arbetsgivarföreningen och dessutom har regeringen infört en extraordinär vinstskatt för såväl energibolagen som banksektorn. Lägg till detta att ministrar från Unidas Podemos som socialministern Ione Belarra kallar framstående företagare som ägaren till Mercadona Juan Roig för ”hänsynslösa kapitalister”.

Regeringen har en längre tid befunnit sig i försvarsställning på grund av kontroversiella reformer som den nya samtyckeslagen, liksom translagen som trädde i kraft 2 mars. När nyheten om Ferrovials planer på att flytta sitt huvudsäte släpptes var därför reaktionen från flera regeringsrepresentanter lika snabb som förmodligen oproportionerlig. En av de som reagerade i hårdast ordalag var vice regeringschefen och finansministern Nadia Calviño, som uppgav att ägaren till Ferrovial, multimiljonären Rafael del Pino, inte agerar som en patriot. Både Calviño och andra ministrar har hänvisat till de mångmiljonkontrakt som Ferrovial tilldelats i Spanien genom åren och totalt mer än en miljard euro enbart sedan Pedro Sánchez kom till makten 2018..

Långt ifrån att försöka lugna debatten gick regeringschefen Pedro Sánchez ännu längre och kritiserade Rafael del Pino personligen och argumenten för att flytta Ferrovials huvudsäte från Spanien. Sánchez gjorde dessutom sina uttalanden från såväl Danmark som Finland, där han befunnit sig på besök. Den spanske regeringschefen har vidare beordrat undersöka om den planerade flytten från Spanien till och med kan vara olaglig.

Det finns många aspekter kring Ferrovials planer på att flytta till Amsterdam och bolaget argumenterar att de inte överger Spanien och att bolagets omkring 5.500 sysselsättningar i landet kommer att bestå. Vidare hävdar bolagsledningen att flytten till Nederländerna och övergången till börsen i Amsterdam öppnar dörrarna för bolaget till marknaden i USA, på ett sätt som inte går med de nuvarande bestämmelserna gällande Madridbörsen.

Hur det nu än är med det är det intressant att analysera den debatt som uppstått beträffande hur pass patriotiskt ett bolag kan förväntas vara. Finansministern uppger att Ferrovial står i tacksamhetsskuld till Spanien och regeringschefen Pedro Sánchez efterlyser nationell solidaritet. Frågan är vilken grad av fosterlandskärlek man kan begära att ett bolag, som i det här fallet för övrigt har mer än 80 procent av sina aktieägare utanför Spanien.

Sanningen är nog att lojaliteten från bolag endast kan erhållas genom lagstiftning, främst på skattefronten. Med få undantag strävar alla företag efter att tjäna så mycket pengar som möjligt och sålunda betala minsta möjliga skatt. Mot det står sig ideal som solidaritet och fosterlandskänslor slätt.

Fallet Ferrovial är bara det senaste exemplet på bolag som varit flaggskepp för sina länder och som inte dragit sig för att svärta ner den bilden genom att flytta ut, många för övrigt till Nederländerna. Biltillverkaren Fiat är ett sådant fall, för att inte tala om IKEA. För hur gul och blå möbeljätten än är och hur många svenska köttbullar de än säljer i matsektionen är Kamprads imperium sedan länge holländskt, lika holländskt som Ferrovial av allt att döma snart blir.