Att tjurfäktning är, eller i alla fall har varit, en viktig del av spansk kultur lär inte ha undgått någon. Men faktum är att det är långt ifrån den enda spanska traditionen som involverar att på olika sätt leka med djur.

Många av sedvänjorna har genom åren kritiserats och långt ifrån alla spanjorer förespråkar att djurplågeri används som en underhållningsform. Behandlingen av djur är en fråga som splittrar spanjorerna. Statistik från Statista från 2022 visar till exempel att 44 procent av befolkningen är mot tjurfäktning och tycker att det bör förbjudas. 21 procent uppger att de inte gillar tjurfäktning, men tycker ändå att det bör vara lagligt. Medan 35 procent förespråkar traditionen och tycker att den ska upprätthållas.

I mars i år klubbades en kontroversiell djurskyddslag igenom i det spanska parlamentet. Den innebär framförallt att husdjurs välmående värnas. Den inkluderar dock inte alla djur, tjurar och bruksdjur som jakthundar ingår inte i djurskyddslagen.

De följande traditionerna är bara några exempel på sedvänjor och “festligheter” som firas, eller har firats, runt om i Spanien där djur på olika sätt far illa.

Lanzamiento de cabra
Under många år pågick aktiviteten “Lanzamiento de cabra” (kastning av get) i Manganeses de la Polvorosa, i provinsen Zamora. Den gick ut på att en grupp ungdomar, närmare bestämt de som under året skulle fylla 15 år, samlades vid byns kyrka den fjärde söndagen i januari. Från klocktornet slängde de sen ner en levande get som åskådarna nedanför kyrkan skulle försöka fånga med hjälp av en utspänd presenning.

Efter att djurrättsaktivister protesterat mot getkastningen så förbjöds den år 2000. Därefter har deltagarna istället kastat ett getformat mjukdjur.

Antzar Eguna
Den här baskiska sedvänjan är möjligen den märkligaste på hela listan. Den femte september varje år samlas människor i hamnområdet i staden Lekeitio i Baskien för att delta i en tradition, som har mer än tre århundraden på nacken. Och det är just nackar, knäckta sådana, som står i fokus i den här aktiviteten.

Ett tjockt rep hängs upp över kanalen i hamnen. Den ena änden är fastknuten. Den andra änden av repet hålls fast av en grupp människor som står på andra sidan kajen. I mitten av repet knyts en gås fast i fötterna så att den hänger och dinglar med huvudet neråt över vattnet.

Deltagarna ror ut i små båtar tills de befinner sig under den upphängda gåsen. De som står på kajen sänker ner repet tills den tävlande i båten kan få tag om fågelns nacke. Och ja, vi kan tyvärr ana vartåt det barkar. Aktiviteten går ut på att försöka klamra sig fast vid gåsens hals så länge som möjligt. De som håller i repet ömsom drar åt, ömsom släpper efter för att försöka skaka av den tävlande. Målet är att hålla sig kvar så länge att gåsens huvud lossnar.

Dagen kallas “Antzar Eguna” – gåsens dag. Om gässen själva hade fått bestämma hade de garanterat föredragit att inte ha fått en egen dag tilldelad sig. Fram till 1980-talet användes levande fåglar. De var bedövade, men utsattes troligtvis ändå för en plågsam död. Därefter användes främst gäss som hade avlivats innan de hängdes upp. Nu kan de baskiska gässen till slut pusta ut. Förra året beslutades nämligen att det från och med nu bara får användas artificiella gäss, gjorda av gummi, i tävlingen.

El Toro de la Vega
I Tordesillas, i Valladolid, finns en sedvänja som härstammar från medeltiden. Behandlingen av djuret under högtiden känns verkligen just medeltida. Traditionen går ut på att jaga en tjur från stadens torg ut mot floden Duero. Picadorerna som springer efter tjuren försöker ha ihjäl den genom att träffa den med sina spjut.

Firandet utsågs 1980 till en så kallad “fiesta de interés turístico”, alltså en utnämning av högtider med särskilt intresse för besökare. Sedan 2016 är det dock inte tillåtet varken att döda eller skada tjuren, efter ett beslut taget av regionstyret i Kastilien och León. Förbudet mottogs inte väl av de som anser att “El Toro de la Vega” är en anrik tradition som bör upprätthållas. Reglerna ändrades därför återigen och nu är det tillåtet för picadorerna att fästa medaljer på tjuren. Dessa nitas fast i tjurens hud med upp till åtta centimeter långa spjutspetsar.

Marranos al barro
En annan mycket märklig tradition högtidlighölls fram tills för bara några år sedan i Ceutí, i Murcia. Den gick ut på att deltagarna skulle försöka fånga grisar i en lergrop. Grisarna var märkta med lappar med nummer på. De olika lagen skulle hitta den gris som bar deras lagnummer. För att göra det hela ännu mer absurt var grisarna insmorda i fett så att det blev svårare att få tag i dem. Vinnarlaget fick ta med sig grisen de fångat hem.