Du som läser, befinner du dig i Spanien nu? Jag gissar att det är ganska behagligt i luften där. Det var varmt när jag reste, och jag får bilder skickade till mig på familjen och vännerna när de har grillfest och plockar svamp i kortärmat.

Det gör mig inget att november är en sådan grå månad i Sverige. Det gör mig inget att det är mörkt när jag tar bussen till jobbet och att det blir mörkt tidig eftermiddag, jag tycker om mörkret den här tiden på året. Dessutom tycker jag om när det är så kallt att det biter i kinderna och snoret fryser till is i näsan. Det är så jag minns det i alla fall, men jag hade tydligen både glömt hur man klär sig för att hålla sig varm, och hur mycket man fryser när man har för lite på sig. I resväskan låg varken mössa, vantar eller halsduk.

Det var visserligen plusgrader när jag kom till Sverige, men inte många, så det blev att gå ut och shoppa mössa. En fluffig, mysig mössa med tofs ville jag ha. Det visade sig snart att det inte är modernt, för i butikerna finns bara tighta, runda mössor, utan tofs. Och en mössa man inte gillar blir en oanvänd mössa.

En halsduk måste vara enklare, tänkte jag, men här visade det sig att de halsdukar som säljs är sådana där stora grejer som ser ut som filtar, som många är fina i förstås, men jag ville bara ha en vanlig enkelt halsduk. Jag vill inte heller köpa en halsduk som jag ogillar. Ni märker - jag är en urdålig shoppare. Men i fallet med halsduk fick jag ge upp mina principer, halsduk måste jag ha. Det blev en billig herrhalsduk i en lågprisbutik för en femtiolapp. En trist en i något polyestermaterial, men som åtminstone hindrar den kalla luften från att ta sig in innanför kläderna.

Nu vet ni vad som gäller i det svenska vinterklädesmodet, om ni ska till Sverige i jul. Små mössor och tunna, filtliknande halsdukar.

Ett par sköna tumvantar gjorde att kylan inte blev allt för besvärande, ända tills det blev minusgrader och snö. Då blev jag uppmärksam på att vädret kräver långkalsonger. Samtidigt såg jag en kort film på vädersidan om hur man skyddar sig från kylan. Det kändes urdumt att jag, som är född i Sverige, behöver tips på hur man skyddar sig från kylan, men jag tittade och påmindes om att man ska skydda fötterna också. Galet vad man glömmer när man flyttar utomlands!

Mina tunna gymnastikskor är otillräckliga, det både blåser in genom tyget och tränger in väta. Nu funderar jag på om jag borde inhandla ett par rejäla, varma vinterskor också, jag ska nämligen tillbaka och jobba tre veckor över jul och nyår. Men den dåliga shopparen är sämre än någonsin. Jag tvekar och snålar. Dumsnålar förmodligen. Men vill inte lägga halva Sverigelönen på skor och kläder till mig själv, framför allt inte på ett par skor som jag kommer att använda så lite. Jag kör nog mina gymnastikskor ett tag till, så får vi se.

Jag jobbar och tänker på barnen, jobbar och tänker på barnen. Det är inte samma hemska längtan som när jag första gången åkte till Sverige och jobbade ett par veckor, det här är en stilla och konstant saknad. Jag tycker så mycket om mitt jobb och mina kollegor, men allt förlorar mening och glädje när barnen är så långt borta. Till och med maten förlorar mening. Jag borde passa på och äta, tja, vad det nu är jag gillar, rökt sik, skagenröra, svenska äpplen, saltlakrits, men har ingen lust med något alls. Och blir nästan aldrig hungrig. Vilket i sig gör att jag är mycket billig i drift och kanske borde lägga de sparade matpengarna på vinterkängor istället.

Gissningsvis är saknaden av barnen grunden till att jag tycks ha blivit immun mot julstämning. Julstjärnor har börjat komma upp i fönstren, jag åker på julmarknad och gör reportage, dricker julmust och knarrar runt i snön i mörkret på eftermiddagarna, ser julkalendrar och jultidningar i butikerna, pepparkakor med kristyr i bageriets skyltfönster, men tänker mest på barnen.

Det är nu jag borde passa på och äta lussekatter och julenissar, det doftar gott av saffran i vartenda snabbköp, men snabbköpslussekatterna smakar fabriksbakat, och de där skumtomtarna som säljs överallt… Har receptet ändrats, eller har de alltid varit så trista? Är det jag som är problemet? Kommer skumtomtar att smaka gott igen när barnen är här? Nej, jag tror faktiskt att skumtomtar är överreklamerade.

Nu har jag bara några dagars jobb kvar i Sverige. Som alltid känns det dubbelt. Jag vill inte lämna jobbet, men ser samtidigt fram emot att åka hem. Jag vill ta med små saker till barnen, men försöker hålla mig, de får bli julklappar. I väskan ska det istället ligga luciakläder, godis, pepparkakor, pysselsaker, kanske en hel julmust och cocosfett till ischoklad om det inte blir övervikt. Ja, så får det bli. Vi ska ha ett riktigt adventsfirande hemma i helgen. Utan mörker och snö, men med barnen!