Perspektiv på tiden

04 mar 2005 | 07:58

MORGAN SKANTZ I en katalog från en svensk resebyrå kunde man så sent som 1964 läsa följande: ”Det finns inga fientliga infödingar i Spanien. Överallt möts man av spontan hjärtlighet och hjälpsamhet och man kan lugnt en morgon ta en skranglig buss, fylld av arbetare, bönder och zigenare, och fara på måfå vart som helst. Bara några mil från kustens mondäna badorter finns det underbara vita byar som orörda av turism lever på samma sätt som de gjorde under medeltiden.”

Jo då, det är sant att man faktiskt skrev så här för bara fyrtio år sedan. Citatet finns för övrigt numera återgivet i en svensk doktorsavhandling. ”Att sälja världen - omvärldsbilder i svensk utlandsturism” heter avhandlingen, som gjorts av Klas Grinell vid Göteborgs Universitet. Avhandlingen blev klar lagom till Charterresans 51 års-jubileum. Det är nämligen i år precis 51 år sedan det första charterflyget en marsdag lämnade Bromma och Sverige för att dagen därpå landa i Spanien, närmare bestämt på Mallorca. De 26 passagerarna kunde via mellanlandningar i Göteborg, Malmö, Stuttgart och Marseille (där det blev övernattning eftersom det hade hunnit bli mörkt) glädjas åt att bli de första svenska turister att via flyg sedan kunna trampa spansk jord under en hel vecka.

Vän av ordning frågar sig kanske vad detta har att göra i en kolumn med fokus på Fuengirola/Mijas? Svaret är då att kolumnen i fortsättningen ska komma att handla om tidsperspektiv i olika aspekter.
Om vi börjar med Fuengirola så var det ”från början” en romersk stad med namnet Suel. Under tidig medeltid byttes namnet till Suhayl, en by som senare sattes i eld och brann upp. Många Suhaylinvånare flydde då till bergsbyn Mijas där de kom att bosätta sig. Suhayl förblev sedan obebodd tills i början av 1500-talet när några få nybyggare slog sig ned i vad de kom att kalla Font-jirola. Först i slutet av 1700-talet kom så början till det egentliga genombrottet; ett värdshus byggdes nära stranden i Val de Suel, och i början på 1800-talet hade en mindre by byggts upp kring detta värdshus. Byn var dock fortfarande en del av Mijas.

Först på vårkanten 1841 blev ”Funkan” oberoende av Mijas. Det första kommunmötet hölls i juni detta år och ett av ärendena på dagordningen var att ge namn på stadens gator som dessförinnan varit namnlösa. Folk (”infödingarna”) har alltså rent bokstavligt bara kunnat trampa omkring på Plaza de la Constitución och Calle de España i drygt 150 år. Som ”självständiga andalusier” har dom i praktiken bara kunnat göra det i 25 år, vilket faktiskt betyder hälften så länge som vi nordiska turister kunnat! I år firades alltså Día de Andalucía för 25:e gången. Firades och firades, förresten. Hela dagen regnade tyvärr bort. Sammanlagt med drygt 80 mm. Så någon vacker konsert av kommunorkestern i Parque España var inte att tänka på. Det blev till att hålla sig hemma och inomhus, vilket dock inte är så dumt ibland. Då kan man nämligen plötsligt komma på sig själv med att tänka tankar som är längre än fem centimeter. Ute på stadens gator och torg har tempot numera ökat i puls och närmar sig i snabb takt vilket annat urbant tempo som helst. Allt detta orsakat av så i grunden förnämliga företeelser som internet och mobiltelefonen. Det första och enda internetcafét i Fuengirola såg faktiskt dagens ljus på Café Plaza på Kyrktorget så sent som 1999 - alltså för blott sex år sedan!

Nej, det kanske är dags att börja återerövra något av vad resebyråkatalogerna kallat ”infödingarnas mañanamentalitet”. Ibland är säkert vinsten med snabbhet och tillgänglighet större än förlusten, men stundom kan förlusten av att inte ta sig tid faktiskt utgöra ett allvarligt hot mot vår livskvalitet. Våga vägra stressa. Ta bussen upp i bergen och tillåta dig bara att göra ingenting. Eller sätt dig i en vilstol på playan (när solen nu kommer tillbaka) och läs en bok, till exempel ”Ögonblickets tyranni” av norske antropologiprofessorn Thomas Hylland Eriksen. Thomas har bland annat räknat ut att om man jobbar på ett kontor med hiss och trycker in knappen som får dörrarna att stängas ett par sekunder snabbare än annars så kan man spara tid. Anta att man tar hissen fyra gånger dagligen fem dagar i veckan. Då sparar man under loppet av ett år en hel timme! Vad kan man då använda all denna tid till?
Thomas kommer med bland annat två förslag: vänta på ett försenat flyg, eller kanske plugga in några spanska verb i samtliga deras böjningsformer…

Dags så att avsluta med en fotbollshyllning till vårt hemmalag Malaga, som i ett snöigt Pamplona lyckades besegra Osasuna med hela 6-1! Då gick det undan! Viva Malaga!