Några menar att det var kung Alfonso den X som bestämde att det på spanska krogar inte fick serveras vin utan något ätbart till. Han led själv av en sjukdom som tvingade honom att ta sig en matbit och några klunkar vin mellan måltiderna.
Andra hävdar att det var en annan Alfonso, den XIII, som på besök i Cádiz, serverades ett glas sherry med en skinkskiva som lock. Kyparen ursäktade sig med att det var för att skydda vinet mot sanden som yrde i luften. Kungen blev förtjust i idén, åt upp skinkskivan och bad om ett glas till med ett likadant lock, en ”tapa”.

Troligen är den enkla förklaringen att bönder och arbetare behövde fylla sina magar med något under arbetsdagen, ett mellanmål helt enkelt. Tapasrecepten varierar mellan tycke och smak och traditioner i olika regioner. Ursprungligen handlade det framför allt om oliver, nötter, mandlar, solrosfrön, russin och kallskuret.

Nuförtiden kan en tapas innehålla alla typer av ingredienser — kött, fisk, grönsaker och ägg. Väldigt typisk är förstås Tortilla de patatas (potatisomelett). Med tanke på dagens breda utbud kan tapasen mycket väl ersätta dagens huvudmål helt. Tapas har blivit en institution och den informella karaktären till trots finns regler att följa.

Tapas intas under lätta och glada former, alltför allvarliga diskussioner får vänta till efter maten. ”Tapear” gör man helst i en grupp på cirka fyra personer, på stående fot i baren. Alla i sällskapet bör betala en runda var.Till tapas dricker spanjorerna vanligtvis vin, i Katalonien byts det ut mot cava (mousserande vin), i Asturien och i Baskien mot cider och i söder blir det gärna ett glas torr och ljus sherry. Nu för tiden tar sig dock många helt enkelt ett glas öl.

Länktips:
http://www.arrakis.es
http://www.mundorecetas.com

Utbudet av tapasställen i Málaga är enormt. Här följer tre tips som är en upplevelse i sig, men som också kan utgöra början på en mer omfattande tapasrunda.

Historiska vingslag på El Pimpi
Bland celebriteterna som tagit sig ett glas på El Pimpi, hittar vi bland andra Paloma Picasso (Pablo Picassos dotter), tjurfäktaren El Cordobés, författaren Antonio Gala och sångerskan Lola Flores. Liksom alla kändisar som passerar baren har de fotats och signerat sin egen vintunna. På väggarna hänger också imponerande originalaffischer från tjurfäktningar och fester från 1800- och 1900-talen.

—Huset grundades på 1600-talet, berättar José Melgares. På den tiden var det stall och sädesmagasin och tillhörde, tillsammans med det som idag är Picassomuseet, grevefamiljen Buena Vistas palats. Den typiska malagapation finns kvar från den tiden.

På 1700-talet blev El Pimpi kloster för nunnor från den religiösa orden Clarisa. Under 1950- och 60-talen var det festsal och taverna med livemusik.
Varje vecka möter slutna sällskap av poeter, författare och operaälskare upp på El Pimpi. En gång i månaden arrangerar kommunen flamencokvällar. Och det är väl det som gör El Pimpi så speciellt — väggarna viskar kulturminnen från flera sekler tillbaka, miljön är unik och gästerna en salig blandning av turister och spanjorer, ungdomar och pensionärssällskap.

På El Pimpi dricker man sött vin från ägarfamiljens egen bodega i Córdoba. Och till det en Tabla de embutidos (träbricka med ost, skinka, fläskkött och olika sorters korvar), Lomo con manteca (fläskkött med ister), Tabla de tostas (rostat bröd med ansjovis och olivkräm, torsk med apelsinklyfta och salmorejo med skinka), eller varför inte en grönsallad serverad i rödkålsblad.

El Pimpi, Calle Granada 62

Gör dig av med bekymren på Quitapenas
Bodega Quitapenas andas Málaga. Vid 14-15-tiden är det fullt av folk som äter fisk och skaldjur — färska, grillade eller friterade. Majoriteten fångade i Málaga. Man tränger sig in och väntar på att det ska bli en plats ledig i baren eller vid någon av de stora vintunnorna som fungerar som bord både ute och inne.

—Det bästa med tapas är att man kan beställa tio olika till sällskapet och alla får prova lite av varje, säger Rubén Costales Hurtado, Quitapenas. Det är ett informellt sätt att umgås och äta tillsammans.Quitapenas betyder just att göra sig fri från sina bekymmer. Namnet syftar framför allt på bodegans eget vin som man tillverkat sedan 1880. För cirka 40 år sedan öppnade ägarfamiljen några barer i centrum, idag är de tre, två i Málaga centrum och en i El Palo.

Rubéns egna tapasfavoriter är framför allt Conchas finas (en slags snäcka eller mussla) och Langostinos al pil-pil (jätteräkor i vitlöksolja). Det som går mest är Pulpo frito (friterad bläckfisk), Pinchito de langostinos (jätteräkor på spett) och Boquerones fritos (friterad småfisk).
—Men vår specialitet är förstås vårt eget vin som passar utmärkt som dryck till tapas!

Bodegas Quitapenas, Calle Martín García 4
http://www.bodegas-quitapenas.com

Typiska tapas på Antonio Banderas gästgiveri
På La Posada de Antonio möts man av en rustik miljö med tegelväggar, träbjälkar i taket och robusta trämöbler. Köket är spanskt med ett brett urval av tapas och halva portioner (media ración). Stället öppnade 1995 och köptes 2002 upp av Málaga-födde, idag världsberömde skådespelaren, Antonio Banderas.

La Posada de Antonio finns på ett tiotal ställen i Spanien, varav fyra i Málaga — i centrum, på köpcentret Larios, i El Palo och på Plaza Mayor.
—Det vi serverar mest av är Montaditos (små smörgåsar med varierande fyllning), Ensalada malagueña (sallad på bland annat potatis, torsk, tonfisk, apelsin och ägg), Berenjenas (aubergine), Pinchitos (små grillspett), och Patatas bravas (potatisklyftor med pikant sås), säger Isabel Jimenéz.
Hennes egna favoriter är Croquetas (kroketter), Porra antequerana (krämig sval puré gjord på tomat, vitlök, bröd, olivolja och vinäger) och Albóndigas (köttbullar).

Mest känt är nog La Posada för köttet som grillas i det öppna köket precis vid ingången av restaurangen. Vintertid kan man också beställa Callos (gryta gjord på fläskmage och kikärtor) och Sopa de picadillo (soppa på buljong, skinka, kyckling, bröd, kokta ägg och färska örter).

La Posada de Antonio, Calle Granada 33, telefon 952 217 069.