Den andalusiska regionalkänslan är ganska svag, jämfört med så kallade “historiska” regioner som Katalonien och Baskien. Även om vissa är benägna att påstå motsatsen, har Andalusien inte något eget språk och är det något som andalusierna har gemensamt är det deras öppenhet och kulturella variation. En andalusier av idag har inte bara feniciskt, romerskt och moriskt blod i sina ådror, utan i många fall även latinamerikanskt, brittiskt och till och med skandinaviskt.

Trots en på pappret bristande homogenitet firas Andalusiens dag mer högtidligt än nationaldagen Día de la Hispanidad, 12 oktober. Då skolorna som sagt stänger firas dagen alltid i förväg med vanligtvis en så kallad andalusisk frukost, bestående av bröd av typen “molletes” från Antequera med olivolja. Andalusien har faktiskt en egen hymn, som till skillnad från nationalsången har text och som sjungs av alla elever i skolan.

På institutionell nivå, delar regionalmyndigheten ut utmärkelser till personer som befinns ha gjort framstående saker inom både kultur, turism och annan företagsamhet. På grund av långhelgen sker detta också några dagar före 28 februari.

Firandet är sålunda till stor del avklarat, när vi slutligen når fram till regionsdagen. Vad som återstår är en helgdag som ofta brukar bjuda på vackert väder och där familjer passar på att göra utflykter, gå på restaurang och koppla av i allmänhet.

Feliz Día de Andalucía, önskas sålunda alla andalusiska nordbor.