Katalansk ekvation går ej ihop

BLOGG: SPANIEN IDAG Den katalanska självständighetsprocessen har hamnat i ett dödläge som det är svårt att se en utväg ur. I torsdags demonstrerade åter mängder av katalaner, kanske fler än en miljon, för rätten att få hålla en folkomröstning om självständighet. Den regerande koalitionen i Katalonien CiU och ERC står fast vid sin kallelse till omröstning 9 november, trots att centralregeringen vidhåller att en sådan omröstning skulle vara olaglig.

Något som motiverar hundratusentals människor att under festliga former ge sig ut på gatorna och efterlysa något kan knappast viftas bort med sterila hänvisningar till lagar som de facto kan ändras, om bara viljan finns. Ej heller kan man underskatta alla demonstranters intelligens genom att hävda att de är manipulerade av de katalanska självständighetsförespråkarna.

Situationen i Katalonien är oerhört komplex och har inga enkla förklaringar, även om båda parter hävdar att saken är solklar. Katalonien har alltid varit den region i Spanien som känt sig minst identifierad med övriga landet (inkluderat Baskien - ETA till trots), men självständighetsyttringarna har mångdubblats lavinartat med krisen.

För de katalanska makthavarna är det väldigt enkelt att skylla alla problem och brister på centralregeringen. De tar stöd i utbredda fördomar om att katalanerna är ett hårt slitande och företagsamt folk som subventionerar stora delar av Spaniens fattiga och lata regioner (läs: främst Andalusien och Extremadura). Många katalaner tycks vara övertygade om att de skulle ha det enormt mycket bättre om de fick sköta sig själva (läs: förvalta sina egna skattepengar).

Om det vore så enkelt skulle EU inte existera. De rikare länderna skulle aldrig gå med på att subventionera de medlemmar som ligger på efterkälken. Ingen regering skulle tolerera att det fattas beslut i EU-parlamentet över dess huvud.

Paradoxen i det hela är inte bara att EU finns och fungerar – trots sina många brister – utan att katalanerna identifierar sig med och vill fortsätta att vara en del av EU. Inte underordna sig Spanien alltså, men väl underordna sig EU.

I dagsläget är det oundvikligt att många blickar riktas mot Skottland, trots att folkomröstningen där har en mängd olikheter med situationen i Katalonien. Omröstningen om skottskt självstyre 18 september är så oviss att ingen av de katalanska makthavarna själva vågat dra några paralleller. Risken finns ju att nej-sidan vinner på torsdag.

Mats Björkman Sydkusten