Stopp i huvudet
Spanska trafikregler är ett hett debattämne bland Spaniensvenskar. Det framgick inte minst av de mängder av kommentarer och delningar som vår artikel om oväntade böter nyligen fick. Den här gången vill jag kommentera en av de aspekter som retar mig mest, nämligen bruket - eller snarare missbruket - av stoppskyltar.
Många spanska trafikanters bristfälliga respekt för trafikförordningar grundar sig delvis i en bristfällig tillämpning av normerna. Ett slående exempel är den extremt överdrivna tillämpningen av stoppskyltar. Ibland tror man att trafikverket inte känner till att det faktiskt existerar väjningspliktsskyltar.
Vi har alla som skaffat körkort fått lära oss att vid stoppskylt måste man stanna med alla fyra hjul (jag har aldrig riktigt lyckats finna ut hur man stannar enbart några av hjulen…), innan man återupptar farten. Påbudet tillämpas normalt vid särskilt farlig korsning, där exempelvis sikten är begränsad. Det är ingen tillfällighet att stoppskylten är stor och röd – den ska ange särskild fara.

Många av skyltarna är så vettlösa att de ignoreras av trafikanterna. Med tiden har en majoritet av bilisterna i Spanien övergått till att se stoppskyltarna som väjningspliktsskyltar. Det har urvattnat deras effekt och jag är övertygad om att trafikreglerarna själva resonerar ”bäst att sätta en stoppskylt, så att bilisterna åtminstone sänker farten”.

Resultatet är sänkt respekt för skyltar och förordningar. Dessutom är det ett uppenbart problem att en trafikant inte kan veta när en stoppskylt är befogad eller inte.

Nu tänker säkert många läsare att alla skyltar måste respekteras. Problemet är att den som konsekvent stannar för alla stoppskyltar i Spanien inte bara kommer att uppleva hur flytet i trafiken allvarligt störs, han eller hon kommer även bli föremål för högljudda protester från bakomvarande bilister.