I år har det varit ovanligt kallt och regnigt och det betyder kallt ute och kallt inne. I norr är det varmt inne och kallt ute. Centralvärme och väggisolering är magiska uppfinningar. Ibland kan man komma på sig att längta efter varma golv, särskilt när man ska upp på natten och gå på toa, vilket numera inträffar varje natt. Men vi fick en underbar höst med sol och varmt nästan varje dag. Man började ta det för givet, men då visade naturen att man inte ska tro något.

Jag lever två ganska olika liv. I Sverige är det barnbarnen som gäller. Man hämtar på dagis, man är barnvakt så att föräldrarna kan gå på bio och man passar barnbarn när dom är sjuka. Och det blir man, sjuk alltså. Barnbarnen är hur gulliga som helst och man älskar dom, men dom är giftiga. Så efter drygt någon vecka hemma ekar hostan och näsan rinner. Men det är smällar man får ta.

I Spanien är det annorlunda. Här lever man vuxenliv, eller som någon sa efter en sejour hemma med mycket barnvaktande; ”Det är så skönt med människor som kan äta själva”. Men det är inte lätt, när man är i Spanien längtar man efter barn och barnbarn. Trots det vill man ändå komma tillbaka till hösten. Det är inte bara klimatet som lockar. Det är ett annat liv. Tänk bara på alla fiestor och processioner. Jag vet inte hur många dagar som spanjorerna lägger ner på att fira sina helgon. Och karnevalen. Det känns som att halva stadens befolkning är med i karnevalståget och den andra halvan tittar på. Alla är ute på gatorna. Och varje år är det nya kreationer, fantasifulla, vackra och härliga. Många timmars arbete. Det är skönhet och livsglädje och det är underbart att få uppleva det. Man blir smittad av glädjen och av prakten. Vi lite hämmade och återhållsamma skandinaver behöver nog få lite påfyllning.

Har man som vi ett eget hus så träffar man på annat som är annorlunda med Spanien. Den stolte spanjoren är ett sådant exempel. Varje hantverkare som man kontaktar för att få hjälp med något är fullständigt övertygad om svaret på det problem man visar upp. Så här är det, säger han stolt och så här ska vi göra. Okej tänker man vi får väl pröva då. Ibland går det bra, ibland inte och då är vederbörande lika övertygad om motsatsen. Då är det bara att göra om. Men som en veteran sa: Till slut blir det mesta bra här i Spanien. Och det har det blivit.

Sedan kan man väl konstatera att jämställdheten inte har nått ända in i kaklet. Vi hade en läcka i vår pool, ungefär en million liter vatten hade runnit ut i Medelhavet. Vi var oroliga förstås, så här kunde vi inte ha det. Vi kallade på hjälp och hustrun hade förberett ett anförande på spanska. Gubbarna lyssnade lite förstrött eller inte alls men när jag började prata fotboll då blev det kontakt och isen var bruten. Plötsligt sa arbetsledaren med en röst som inte accepterade några motsägelser, här är det. Jag tänkte, hur kan han veta det. Men jag sa inget. Fram med verktyg och upp med kakelplattor och snart var rör till poolen frilagda. Det var rätt. Det var läckan. Inte var det vetenskap men väl beprövad erfarenhet.

Nu har vi lärt oss. När det kommer en hantverkare är det gubben i huset som gäller.
En annan skillnad är den lite anarkistiska och frihetliga livsinställningen. Den innebär att tider är det si och så med. Om man bestämmer tisdag klockan 15 kan det lika gärna bli onsdag klockan tio. Och när man går på fotboll på vår favvo bar, El Cangrejo, så är ofta de spanska familjerna med. Klockan blir 22 men småbarnen springer fortfarande omkring och folk pussar och kramar på dom. Omöjligt i Sverige. Barn ska gå och lägga sig.

Att stå i kö är en allvarlig sak. Vi förväntar oss att expediten ska vara snabb och se till att väntetiden blir kort. Man blir sur om en annan kö går snabbare. Vad händer på Mercadona när kön är jättelång och en spansk tant kommer fram till expediten. Dom börjar prata och dom pratar och pratar. Tiden går och pratandet fortsätter, även efter att alla varorna är instämplade. Som vän av ordning börjar man svettas. Pulsen går upp i 180 och man tänker hur är detta möjligt.

Nu har jag vant mig och börjat fundera över min reaktion. Tänk om det är dom som har rätt. Tänk om allt inte behöver vara så supereffektivt. Tänk om man kan vara lite mänsklig och prata med någon man känner, även om det finns en kö.
Det är en annan livsstil i Nerja och vi mår bra av den. Den känns friare. Jag tror att många skandinaver mår bra av att inte vara så effektiva. Vi behöver lära oss att livet inte handlar om att göra rätt och att passa tider. Vi behöver släppa loss lite mer. Och tänk om livet blir lite roligare på kuppen.

Man kanske skulle försöka komma med i karnevalen nästa år.