Katarina Blom är född i Spanien med en svensk och en holländsk förälder. Hon kom till Svenska Skolan i slutet av årskurs två.
Mikael Jutbo var tio när familjen flyttade till Costa del Sol. Mamma hade fått jobb som sjukgymnast på Centro Forestal Sueco i Marbella.
Att det blev svensk skola kan Mikael fundera lite över nu.
—Meningen var att vi bara skulle stanna här ett år, säger han. Och då kunde jag ju lika gärna ha gått ett år i spansk skola.

Året blev till nio. Men för Mikael bär det av tillbaka till Sverige när han tagit studenten 16 juni. Han är sugen på att bo i Sverige ett tag. Sysslar dessutom med musik, svensk rap, och ser större möjligheter till spelningar och nya kontakter i Stockholm.
—Jag känner mig färdig med den här stan, men kan så småningom mycket väl tänka mig att återvända till Spanien.
Och en anknytning till Fuengirola kommer han ha kvar. Familjen stannar, syster som tar studenten nästa vår, likaså tror han. I övrigt tycker Mikael inte att han har så mycket i Fuengirola att göra när skolan är slut.
—Jag vill bort, byta miljö, ut och ha roligt, säger han.
Mikael planerar att jobba på snickarfirma i Stockholm. Musiken ser han som en hobby, en bonus om det blir mer.

Mer spansk än svensk
Katarina känner sig mer spansk än svensk och har inga planer på att åka till Sverige, förutom en månad i sommar. Hon vill läsa på universitetet, kanske i Málaga, Granada, Sevilla eller Madrid. Men eftersom hon inte har någon aning om vad hon vill bli, börjar hon med att ta ett sabbatsår. Hon har jobbat extra sedan hon var 14 år, på restaurang, diskotek och som modell. Nu får det bli jobb för hela slanten ett tag. Men när mamma och pappa ville att hon och systern skulle ta över familjens restaurang Pueblo López, tackade hon nej.
—Det är för stort ansvar. Jag är bara 19 år och måste ju leva livet lite också.
Katarina ler stort och både hon och Mikael utstrålar den där särskilda känslan som infinner sig veckorna innan studenten. Ett lyckorus blandat med vemod. Livet väntar. Allt är möjligt. Men också mycket ska lämnas bakom dem.
—Studentdagen blir nog känsloladdad, säger Mikael. För mig blir det så mycket mer än att lämna skolan. Jag ska säga farväl till familjen, vännerna, Spanien, livet jag levt i nio år. Det blir en stor omställning.

Större språkmöjligheter
När Katarina var i sjuårsåldern bodde hon ett och ett halvt år i Sverige. När hon kom tillbaka till Spanien sattes hon först i spansk skola.
—Men det blev lite konstigt att byta skolsystem. Och så var jag ju blond och de andra barnen tafsade på mig.
Katarina tycker framför allt att språkmöjligheterna är bättre på Svenska Skolan än i en vanlig spansk skola. Nivån på engelskundervisningen är högre och det finns flera språk att välja mellan. Och för dem som är intresserade går det att läsa spanska på en nivå motsvarande universitetet i Sverige.
—Men visst går vi miste om mycket spanska genom att gå i svensk skola, säger Mikael.

Väl integrerade
Båda känner sig trots allt väl integrerade i spanska samhället. Mikael är trygg och säker utan problem med språket. Men han är svensk och han vet att spanjorerna betraktar honom som svensk. Något som för några år sedan inte vara alldeles problemfritt.

Han berättar att det var mycket bråk mellan spanska och svenska gäng, svenskarna råkade illa ut.
—Det var väl rasism på samma sätt som det finns i Sverige, säger han. Folk som bråkar finns det överallt. Det är inte så konstigt att det uppstår konflikter där olika kulturer blandas.
Katarina har många spanska vänner och är glad att hon fått kontakt med det svenska genom skolan. Det bästa av två världar. Hon är pratsam av sig och har lärt känna spanjorer på uteställen och via sina jobb.
Mikael har fått spanska vänner genom gemensamma intressen som in-lines, skateboard, graffitimålning, musik och breakdance.

Gemenskapen stor
Katarina och Mikael ser både för- och nackdelar med Svenska Skolan. De har inte alltid varit nöjda med lärarna men å andra sidan säger Mikael att han inte har mycket att jämföra med. Han gissar att det finns gymnasieskolor i Sverige som är både bättre och sämre.
—Det bästa här är gemenskapen, säger han.
Katarina fyller i:
—Vi är bara drygt 200, alla känner alla. Men det är klart, det blir mycket snack...
Hennes bästa minnen är lägerskolorna de var på i fyran och sexan. Mikael tänker tillbaka på allt de gjort tillsammans, festerna de haft.

Minsta kullen någonsin
Av eleverna som tar sin studentexamen i år, är två gäststudenter. Kullen är den minsta någonsin. Förra året var den dubbelt så stor, en siffra som ser ut att överträffas 2007 då skolan troligen får två gymnasietreor.
Katarina och Mikael tror att deras klasskamrater nu dras åt olika håll, en del åker till Sverige, andra stannar i Spanien eller ska resa runt i världen. De flesta har sina planer klara för den närmaste framtiden.

Betygen delas ut redan 9 juni för att hinna skickas iväg till universitet och högskolor i tid. En vecka senare firas examen på riktigt med traditionell champagnefrukost, samling i Svenska Kyrkan, blommor, avtackning och sång på skolan. Sedan bär det av med plakaten på flak genom centrum. Studentmottagningen arrangeras för alla gemensamt på Tamisa Golf.
—Sedan fortsätter festen hela kvällen och natten, säger Katarina och ler än en gång.

Läs mer om Svenska Skolan på http://www.svenskaskolancostadelsol.net