Man kan kalla det här missnöjet för kärleksfull oro. Den man kan känna för sina barn. Oro baserar sig på tankar och fantasier om vad som skulle kunna hända och har säkert haft en viktig funktion under den historiska utvecklingen. Tanken/känslan, tänk om det finns ett lejon bakom den där stenen. Jag springer åt andra hållet, har säkert räddat liv. Oron har en funktion. Vi vill skydda det vi älskar, som vår familj, vårt eget liv, våra jobb, vår nation med mera. Det främmande upplevs ofta som hotfullt. Man tänker:

Tänk om det kommer in en massa invandrare som lever på bidrag, stjäl och våldtar.
Här tycker jag det finns skillnader mellan det svenska och spanska samhället. I Sverige finns en avoghet mot det främmande kanske beroende på att vi haft ett mycket enhetligt samhälle. Vi är gärna toleranta bara det är på avstånd. När det kom en mängd flyktingar från Syrien blev det för mycket och vi införde hårda regler för flyktingmottagande.

I Spanien, där vi själva är invandrare, är stämningen mer positiv. Alla bemöter oss vänligt trots att vi inte gått SFI (spanska för invandrare). Man känner sig verkligen välkommen och lägg märke till att det i Spanien inte finns något främlingsfientligt populistiskt politiskt parti som det finns i så många av Europas länder. I Sverige ser SD ut att kunna bli näst största parti i valet.

Bakom den populistiska framgångsvågen finns missnöje och oro. Vi har det bättre än någonsin och ändå är många missnöjda. Varför? Ett skäl tror jag är att oro är så lättväckt. Den går att spela på, vilket smarta propagandamakare utnyttjar.

När desinformation sätts i system av trollfabriker väcker det oro och rädsla hos många människor. Det finns hot som är rationella betingade (klimatkrisen, terrorism) men det finns hot som har sitt ursprung i desinformation, fantasier och fördomar. Grundtanken hos den orolige är: Det håller på att gå åt helvete och vi måste göra något. Politiker, media och eliten skiter i oss. Och så väljer man Donald Trump, som om det vore svaret.

Sjukvården har oroat många och är en viktig fråga inför valet I Sverige. Det har skrivits massor om att vården inte fungerar. Nyligen kom en internationell rapport som visade att svensk sjukvård är i världsklass. Sådana fakta borde väl bita? Jag är inte så säker på det. Trump har infört ett raffinerat begrepp, Fake News, som innebär att man aldrig ska lita på nyheter. Dessa är partsinlagor. Fakta relativiseras till tyckanden. Allt blir subjektivt. Det finns ingen sanning.

Media ska kritiskt granska makten, men måste också återge det som fungerar. Resultatet blir annars att man bidrar till att öka oro och missnöje och de populistiska partierna som alltid fokuserar på det negativa (vilket, enligt dom, ytterst beror att invandringen är för hög) säger: Titta vi har rätt. Det liberala samhället funkar inte.

Det är en otäck samtid vi lever i. Den underminering av fakta som pågår via sociala medier och trollfabriker syftar till att öka hot, oro och polarisering. Så det gäller att hålla huvudet kallt och att inte åka med i alla känslostormar. Vi måste söka information från olika källor och tro på att det finns en sanning som går att finna. Hans Rosling, som tyvärr har gått bort, var en ledande företrädare för fakta och för att se det positiva i utvecklingen. Hans tes var att det på många sätt blivit bättre i världen. I Sverige lever de flesta ett bra liv och i Spanien finns inte längre den extrema fattigdom som funnits tidigare. Nerja är inte längre en fattig fiskarby. Det finns anledning att vara optimist.

Själv har jag bestämt mig för att börja ta alla larmrapporter med en nypa salt. Jag ska behålla min kritiska hållning, men vara beredd att försöka förstå och lyssna också till det som inte stämmer med min egen världsbild – det vill säga bli mer demokratisk.