Pandemin som vi befinner oss mitt i, påverkar onekligen livet så som vi känner det. Det är inte min intention att skriva om Covid-19 och dess konsekvenser på hälsan och ekonomin. Om det har vi redan mängder med information, för mycket till och med, framför allt från spanska medier som obarmhärtigt invaderar oss. Dock funderar jag över om någon av dessa förändringar som pandemin påtvingat oss, kan leda till att vi spanjorer överväger att göra vissa saker på ett annat sätt.

Om jag återgår till anekdoten som jag inledde med, så får de aktuella restriktionerna mig att reflektera kring om pandemin kommer att ändra mattiderna vi har i Spanien. Som ni vet är det vanligt att middagen i Spanien intas väldigt sent. Ibland har jag gjort upp med vänner om att gå ut och äta och de meddelar att de bokat bord till klockan 22. Denna situation har alltid översköljt mig med en stor trötthet. När jag kommer till restaurangen är jag inte bara hungrig utan även dödstrött! Dessa tider, särskilt mitt i veckan, är inte bra varken för min hälsa eller för min vila. Men det är klart, jag vill inte sticka under stol med att jag i juli månad skulle ha svårt att tacka nej till solnedgången på stranden för att vi måste äta middag tidigt på kvällen. Ett grillat sardinspett på en strandrestaurang smakar som bäst efter att solen har gått ned!

Kanske är det dags att vi spanjorer funderar över våra tider. Och då menar jag inte bara mattiderna utan även våra arbetstider. I mitt land är det många arbetsplatser där arbetsdagen drar ut alltför mycket på tiden. Det tycks finnas en oskriven lag som säger att den som stannar längst på kontoret, är den som jobbar mest. Det verkar som om folk vill skryta med att de åker hem sent. Men jag menar att det är ett stort misstag!

Jag minns mina första arbeten där mötena ibland startade klockan 19 och jag tyckte det var förfärligt. Jag har alltid varit avundsjuk på de mer rimliga arbetstiderna i andra europeiska länder. Fritid är motiverande för de anställda och tid att njuta av fritiden för sig själv eller tillsammans med familjen, är enligt min mening, lika viktigt som lönen. Jag är övertygad om att ändrade tider skulle främja en ökad produktivitet i Spanien.

Jag tror också att vi måste anstränga oss för att vara mer kreativa. Kreativiteten är avgörande för att förbättra produktiviteten och även vår livskvalitet. I Spanien råder brist på kreativitet. Kanske det goda klimatet har gjort oss bekväma och till konformister. Jag skulle vilja vara naiv nog att tro att krisen kommer att göra oss mer kreativa och får oss att ändra på en del saker.

Många egen- och småföretagare, även en del större företag, har gjort enorma ansträngningar för att anpassa sig till de nya tiderna. Men vi måste göra mer. Nu är det våra ledares tur att vara kreativa och introducera olika finanspolitiska åtgärder som ekonomiskt uppmuntrar arbete och stöttar entreprenörskap, såsom lägre arbetskostnader och skatteavdrag som ROT och RUT i Sverige. Samt andra åtgärder som motiverar entreprenörer. I Spanien finns för många myndighetsanställda med fasta tjänster!

Slutligen, nu när distansarbete har blivit normen i de flesta länder, skulle vi kunna introducera åtgärder för att locka nordeuropéer till Spanien för att jobba härifrån. Några enkla skattegrepp och digitala förbättringar skulle skapa incitament och dragningskraft, med mycket positiva konsekvenser för Spanien.

Möjligen får vi lägga manken till för att vänja oss vid att äta middag tidigare, men om det hjälper oss att bli mer kreativa, så är jag övertygad om att vi kan förvandla krisen till en unik möjlighet.