Rysslands invasion av Ukraina har orsakat en humanitär katastrof och Europa upplever återigen en stor flyktingkris. Sedan slutet av mars har bilder av döda och torterade ukrainare kablats ut. Bland offren finns många civila, flera av dem uppges vara barn. Enligt statistik från UNHCR hade över fyra och en halv miljoner människor flytt från Ukraina i mitten av april. Siffran förväntas stiga.

Spaniens svar på den kritiska situationen har inte låtit vänta på sig. Regeringen har upprättat flera mottagningscenter för de ukrainska flyktingarna. De som har flytt kriget i Ukraina har rätt att ansöka om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i Spanien, i linje med EU:s massflyktsdirektiv. Det innebär bland annat att de ges arbetstillstånd och rörelsefrihet inom landet. Nästan 30.000 hade tilldelats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, enligt regeringschefen Pedro Sanchez, när han höll ett tal i Alicante 31 mars. Han tillade att antalet beräknas stiga till 70.000 inom de närmaste dagarna. Han lyfter fram Spanien som ett land som föregår med gott exempel vad gäller solidaritet och mottagande av de ukrainska flyktingarna.

Samtidigt riktar människorättsorganisationen Amnesty International skarp kritik mot Spanien för att de särbehandlar flyktingar utifrån deras nationalitet. Organisationen släpper varje år en rapport där de kartlägger situationen kring de mänskliga rättigheterna i världen. I slutet av mars offentliggjordes rapporten för 2021/2022. I den får Spanien bland annat kritik för sin bristande hantering av flyktingmottagandet i landet. Det fastställs att mottagningskapaciteten för de flyktingar som kommer till Spanien via Kanarieöarna och gränsen vid Marocko är undermålig. Amnesty anklagar också de spanska myndigheterna för att ha misslyckats med att säkerställa en rättvist och effektiv asylprocess.

Virginia Álvarez är avdelningschef för inrikespolitiska frågor på Amnesty International i Spanien. Hon menar att det markant skilda bemötandet av flyktingar från olika länder är oacceptabelt.
–Situationen i Ukraina har gjort att flyktingfrågan blivit väldigt svart och vit. Vi ser nu att både Spanien, och hela Europa, har kapacitet att sluta upp och ta emot en stor mängd människor i nöd. Detta samtidigt som flyktingar från andra länder har fått höra att vi inte har kapacitet att ta emot fler. För ukrainare säkerställs en snabb mottagningsprocess. Däremot tvingas människor med andra nationaliteter att vänta sju, åtta månader för att få sin ansökan behandlad. Det kan inte beskrivas som något annat än diskriminering och rasism.

Ett av de exempel på orättvis behandling som Amnesty lyfter fram är det faktum att enbart vissa flyktingar krävs på transitvisum. Det innebär att de inte kan söka asyl på en spansk flygplats. Istället tvingas de riskera livet på skraltiga båtar, och sätta sin tilltro till människosmugglare för att på så sätt försöka ta sig förbi den spanska gränsen. Så har varit fallet för exempelvis flyktingar från Jemen och Syrien.
Unicef benämner situationen i Jemen som en av de värsta pågående humanitära katastroferna. Syrien har precis som Ukraina fått utstå ryska bombningar. Efter elva år av konflikt har hundratusentals människoliv skördats.
––Kraven på transitvisum är ett medvetet hinder som ska försvåra för flyktingar att kunna söka asyl. Man kan fråga sig varför de humanitära kriserna i Jemen och Syrien inte leder till samma handlingskraft från europeiska ledare som den vi ser nu med Ukraina, säger Álvarez.

En annan utsatt grupp är de människor som försöker korsa gränsen via de spanska exklaverna Ceuta och Melilla. Samtidigt som ukrainska flyktingar erbjuds en säker passage in i landet möts de subsahariska flyktingar som korsar gränsen via Marocko av stängsel, taggtråd och poliser som inte tvekar att använda våld för att hålla dem tillbaka. I mars i år stormade omkring 850 centralafrikaner stängslet vid Melilla. Övervakningskameror har fångat på film hur poliser från Guardia Civil i tumulten misshandlade flera av dem som försökte ta sig över staketen. Bilderna av de misshandlade kropparna rimmar illa med Pedro Sanchez försök att hålla Spanien som en solidarisk förebild.

För att förstå situationen måste man veta att flyktingar och migranter omfattas av olika rättigheter. UNHCR definierar flyktingar som människor som flyr från väpnade konflikter och förföljelse. Enligt FN:s flyktingkonvention får de inte skickas tillbaka till det land som de flytt ifrån. En migrant däremot har frivilligt sökt sig till ett annat land för att till exempel söka arbete. De befinner sig inte i ett direkt dödshot i sitt hemland och omfattas därför inte av internationell rätt till skydd.
–De spanska myndigheterna utgår från att de som försöker ta sig in i Spanien via Marocko är ekonomiska migranter och inte flyktingar. Därför fråntas de sina rättigheter redan från början. Det finns inte något sätt för afrikanska flyktingar att ta sig in i Spanien på laglig väg, menar Álvarez.

–Men antagandet att alla som anländer via Afrika är ekonomiska migranter är felaktigt. Många av dem som har försökt ta sig in i Spanien denna väg har flyktingstatus, fortsätter hon.

Spaniens agerande i flyktingfrågan är inte unikt. EU sluter upp bakom det ukrainska folket. Samtidigt får människor från Syrien, Jemen, Afghanistan, Sydsudan, Kongo-Kinshasa och Somalia på många håll kalla handen. Röster från högerpopulistiska partier runt om på kontinenten säger rakt ut att det är skillnad på människor och människor. Ledaren för Vox Santiago Abascal var inte sen att säga att de som flyr från Ukraina är riktiga flyktingar, till skillnad från “invasionen av unga, muslimska män som attackerar Europa”.

Pedro Sanchez bemötte Abascals uttalande med att kalla det för en främlingsfientlig argumentation. Etablerade partier som PSOE tar i teorin avstånd från extremhögerns retorik, men i praktiken brukar de samma logik i flyktingfrågan.
–Spanien värnar om flyktingars rättigheter. Men bara vissa flyktingars. Det är verkligen dubbelmoral, säger Álvarez.

Sydkusten har försökt nå migrationsverket för en kommentar, utan framgång.