Den som tar sig ett dopp i de svavelosande bassängerna vid La Hedionda upprätthåller en tradition som går mer än två tusen år tillbaka i tiden. Här har såväl romare som morer och sedermera kristna både svalkat sig och sökt bot. Julius Cesar uppges exempelvis ha blivit av med en herpes. Man kan bada både i utomhusbassänger och i en grotta där man knappt bottnar samt smeta in sig med lera, som sägs ha många nyttiga effekter inte bara för huden. Priset man får betala är ett svavelos som dröjer sig kvar länge, även efter att man duschat av sig väl hemma.

Till skillnad mot många andra termalbad är vattnet vid La Hedionda ganska svalt. Det håller en stabil temperatur på 21 grader, vilket först kan upplevas som uppfriskande men sedan är ganska behagligt att slappna av i. Antalet besökare är särskilt stort på helgerna, så den som inte gillar trängsel bör välja en veckodag för sitt besök.

Från den angivna parkeringen, precis ovanför betalmotorvägen intill Manilvaån, är det knappt 300 meter till vattenkällan. Det klassar knappast som en vandring och motiverar svårligen att upplevelsen i sig figurerar i denna artikelserie.

Däremot bjuder området på fler upplevelser, om man fortsätter längs jordvägen, parallellt med Manilvaån. Här går en vandringsled till den vackra byn Casares, som är 6,3 kilometer lång. Besöket i La Hedionda kan också kombineras med att man först vandrar vidare uppåt drygt två kilometer till ”Charco del Infierno”, som betyder Helvetesdammen. Det är en samling klippformationer där vattnet bildar vackra forsar och bassänger.

Ett besök vid Helvetesdammen är helt avhängigt av årstiden och vattensituationen. I början av hösten var ån helt uttorkad och dammen ganska liten, men i samband med regn kan strömmen vara stark. Den utstakade stigen korsar flera gånger ån, så man måste ha bra skor på sig som tål att bli blöta.

Observera att om du vill nå dammen ska du undvika att fortsätta längs stigen som svänger av till höger från ån cirka 300 meter före. Stigen leder nämligen uppför, runt dammen, och det är förenat med stor fara att sedan försöka klättra nedströms till dammen. Det finns visserligen uppsatta kedjor för detta, men det är en erfarenhet som bör vara reserverad erfarna forsklättrare.

Även om vägen upp till källan genom ån är betydligt mindre strapatsfylld så är underlaget ojämnt med klippor och stenar som utgör en utmaning och där det är lätt att trampa snett och göra sig illa, om man inte är försiktig. Utflykten kan med andra ord bli mer av ett helvete än man önskat sig.

Var uppmärksam på att det är strängt förbjudet att ställa bilen på annan plats än vid den angivna parkeringen och böter delas ut regelbundet. Däremot är det möjligt att köra ända fram till La Hedionda för att exempelvis släppa av medresenärer med rörelsehinder och sedan återvända och ställa bilen vid parkeringen, 300 meter bort.