Även om våren inte utgör någon anmärkningsvärd temperaturskillnad på Costa del Sol så finns det något som skiljer den från andra årstider. Det är nämligen då man börjar förnimma doften från blommande träd och särskilt den från pomeransträden, vars blommor och arom har det vackra spanska namnet azahar. Det varar inte så länge, som mest ett par veckor, men när doften från apelsinblommorna ligger i luften är det dags att kasta av rocken och framför allt varslar det om att påsken är nära förestående.

Ni som har bott här en tid har säkert upplevt någon gång i mars eller april processionstågen. Jag kan inte förneka att det för mig är en mycket speciellt tid. Många gånger har jag visat Málagas processioner för vänner från andra städer och länder. Under flera år arrangerade jag tillsammans med Sydkusten påskbesök i Málaga, där läsarna fick beskåda de olika påsksamfunden. Det var alltid en fantastisk upplevelse som jag minns med värme. Jag har också spelat in många processioner på video, men det här är första gången som jag skriver om det. Som jag just berättat är det en mycket speciellt tid för mig och det är inte lätt att i skrift beskriva alla minnen som jag har från ända sedan jag var barn.

Semana Santa har djupa religiösa rötter, men numera är det också firande av såväl kulturell, musikalisk, estetisk som framförallt social betydelse. Jag föreställer mig alltid att för den som inte är född här och inte är bekant med Semana Santa sedan barnsben måste det vara svårt att förstå hur en högtid som i grunden kretsar kring något så pass sorgligt som Jesu död, kan ha förvandlats till en dylik folkfest där musiken, skönheten och skådespelet får en sådan enorm betydelse. Allt detta även kopplat till sociala aktioner för personer med ekonomiska och sociala problem, som är brödraskapens främsta funktion under resten av året. Detta är kanske endast möjligt i ett så känsloladdat land som Spanien.

Du har säkert sett de medlemmar av brödraskapen som är klädda i tunikor och som på huvudet bär avlånga strutar som förmodligen får dig att associera till Ku Klux Klan. Inget kunde dock vara mindre överensstämmande med verkligheten, då denna tradition föregår med flera århundraden den som startade i USA. De som ledsagar processionerna i sådana dräkter bär dem av tradition. De kallas för ”penitentes”, ett ord som kommer från ”pena” som på spanska betyder såväl sorg som straff. De som bar dessa strutdräkter gjorde det för att sona någon oförrätt som de ansåg sig ha begått. Nu för tiden har det inte denna koppling, utan dräkten bärs som sagt som ren tradition.

Processionstågen har som regel en figur av Kristus som iscensätter något ögonblick från hans lidande och död, liksom en madonnastaty. De flesta processioner i Andalusien har en utpräglad barock stil, där guld och mängder av små utsmyckningar på tronerna och jungfrufigurerna gör att det är storslaget att beskåda. Allt detta ackompanjeras av underbar musik, doften av blommor, rökelse och smält vax som gör att det svårligen går att glömma känslan när de passerar vid en trång gata eller katedralen.

Så om ni befinner er här i år i början av april rekommenderar jag att ni inte missar det spanska påskfirandet. Vare sig ni befinner er i Marbella, Nerja, Antequera eller Ronda kommer ni att njuta av processionerna. Men om ni vill vara med om en särskilt speciellt upplevelse och är beredda på att det kommer att vara packat med folk, uppmuntrar jag er att ta er en av dessa eftermiddagar till Málaga för att uppleva processionerna i min hemstad. Gör det speciellt vid Patio de los Naranjos intill katedralen efter mörkrets inbrott. Kanske tycker ni om det, eller kanske inte. I vilket fall är jag övertygad om att ni inte kommer att lämnas likgiltiga.

Passa självklart på att äta en god middag med gott vin därtill. Det saknas definitivt inte alternativ för detta och jag är säker på att ni bjuds på något minnesvärt. Från mina organiserade besök med Sydkusten har jag ett bestående minne av en svensk dam som beskådade en av tronerna som bars vid katedralen medan musiken ljöd under den stjärnklara natthimlen. Hon vände sig till mig med tårar i ögonen och sa: ”Nacho, detta kan endast inträffa i ditt land och jag är stolt över att få uppleva det!”

Det var ett ögonblick som jag knappast glömmer och vars minne brukar väckas till liv när jag åter känner doften av azahar.

SK-tv: