För den som missat det så handlade valet 28 maj om vilka representanter befolkningen vill ha i sina respektive kommuner. Det var också regionval i de flesta autonoma regioner, med undantag av Andalusien, Katalonien, Baskien, Galicien och Castilla y León. Precis som den långa förkampanjen har dock valrörelsen handlat nästan uteslutande om riksfrågor och medan regeringschefen Pedro Sánchez försökt mobilisera vänsteranhängarna genom att öppna den stora plånboken har oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo målat upp ett skräckscenario om det inte blir maktskifte i Spanien snart. Men Feijóo har faktiskt varit relativt återhållsam, i jämförelse med partikollegan och regionpresidenten i Madrid Isabel Díaz Ayuso, som avslutade kampanjen med att direkt anklaga Sánchez för att försöka manipulera valresultatet.

Valkampanjen har innehållit precis allt möjligt. Den mjukstartade med en skandal där en Vox-ledamot i Madridkommunen Parla och hennes man greps i ett narkotikatillslag. Sedan kom den första stora bomben som skulle komma att dominera debatten den första kampanjveckan, nämligen nyheten om att 44 av EH Bildus kandidater på listorna tjänat straff för samröre med ETA, sju av dem för mord. Trots att det inte är första gången detta skett och att kandidaterna rent lagligt tjänat sina straff och har rätt att ställa upp, brukades nyheten av samtliga högerpartier för att attackera PSOE, för att de stött flera av sina reformer på röster från EH Bildus riksledamöter. Bruket av ETA som politiskt slagträ är tyvärr inget nytt och till och med organisationer för terrorismens offer protesterade.

Pedro Sánchez har verkligen satsat allt denna kampanj, trots att det alltså inte varit riksval. Vänsterns största farhågor har varit att många anhängare skulle stanna hemma och för att mobilisera dem har regeringschefen annonserat ett helt batteri av nya bidrag, allt från halva priset på Interrail-kort för ungdomar till subventionerad bio för pensionärer. Vad nu detta hade med lokala frågor att göra.

Den största bomben briserade ungefär halvvägs in i valkampanjen när det uppstod misstankar om massivt köp av poströster i exklaven Melilla. Tio personer greps sedermera, flera med direkta kopplingar till ett av de styrande partierna Coalición por Melilla. Antalet ansökningar om poströstning i Melilla uppgick i år till mer än 11.000, hela 21 procent av väljarkåren. När krav på legitimation vid inlämning av poströst hastigt infördes visade det sig att mindre än hälften av poströsterna presenterades. De motsvarar alltså mer än tio procent av alla röstberättigade.

Ett sedan länge känt kryphål i bestämmelserna förefaller ha motiverat fiffel med poströster sedan lång tid, speciellt i små kommuner där några enstaka röster kan avgöra vilket parti som får styra. Skandalen i Melilla har dock lagt mer fokus än någonsin på det misstänkta valfusket i olika kommuner. Socialistiska kandidater har gripits såväl i Mojácar (Almería) som i Albudeite (Murcia) och även Partido Popular misstänks ha myglat med poströster i flera mindre kommuner där de styr.

Trots att få partier går fria från misstankar har enskilda representanter för Partido Popular brukat de lokala skandalerna för att anklaga socialistpartiet för systematiskt valfusk. De har på det sättet ifrågasatt hela valsystemet. Först ut var tidigare EU-parlamentarikern Esteban González Pons, som visserligen delvis tog tillbaka sina ord senare, men där istället Isabel Díaz Ayuso tog över stafettpinnen och eldade på misstankarna resten av valkampanjen. Många kritiker har sett allvarliga paralleller med ifrågasättandet av valresultaten i USA och Brasilien och de konsekvenser det medfört. Det återstår att se anklagelserna om valfusk består även när resultatet nu är klart.

Som slutkläm på denna otypiska och högst uppseendeväckande valkampanj bröt en domare i Granada mot vedertagen praxis att undvika icke brådskande juridiska åtgärder som kan påverka en valkampanj. Endast tre dagar före valet offentliggjordes en pågående utredning där flera socialistiska politiker misstänks för inget mindre än kidnappning. Det rör sig om bortförandet 21 februari av en oppositionspolitiker i samhället Maracena under pistolhot, som begicks av borgmästarens dåvarande sambo. Det som från början föreföll vara en handling av en person med bipolär störning har av domaren utökats till formella misstankar om inblandning av såväl borgmästaren i Maracena Berta Linares som hennes företrädare Noel López, som numera är PSOE:s andreman i det andalusiska regionparlamentet.

De flesta drar nog en lättnadens suck över att valet äntligen är avklarat. Den som tror att det politiska klimatet i Spanien kommer att lugna ner sig i fortsättningen bedrar sig dock. Det som hänt under valkampanjen är av sådant slag att det öppnat djupa sår och dessutom ska det som bekant hållas riksval senare i år. Vågar man ens gissa vad som kommer att prägla den kampanjen?