Det är i år 125 år sedan författaren Federico García Lorca föddes. Han kom att bli en av de allra främsta poeterna och lyrikerna i Spanien under förra seklet, men ägde en konstnärlig pallet som omfattande mycket mer än skrivande. Det var egentligen som musiker han inledde sin kreativa karriär och detta kom att prägla såväl hans lyrik som prosa. I hans texter är rytm och form ständigt närvarande. Parallellt med författandet ägnade han också åt teckning.

Federico föddes 1898 och växte upp i byn Fuente Vaqueros, i provinsen Granada, i en intellektuell och liberal miljö. Redan vid sju års ålder skrev han sin första dikt efter att en infektion i ansiktet under en period gjorde honom oförmögen att tala.

Som 21-åring reste Lorca till Madrid för att studera juridik och litteratur och debuterade 1920 med dramat ”El maleficio de la mariposa” (Fjärilens förbannelse). Efter många års studier reste han runt i Nord- och Sydamerika. När han återvänt till Spanien startade han studentteatern "La barraca", med en klassisk repertoar. Lorcas egna pjäser - ett par av de mest kända är tragedierna ”Bodas de sangre” (Blodsbröllop) och ”La casa de Bernarda Alba” (Bernardas hus) - centrerades kring människornas eviga frågor om kärlek, liv och död.

Genom sitt författarskap kom Lorca att förena traditionellt folkdiktande med uppfriskande förnyelse. Exempel på det senare är den surrealistiska diktsviten ”Poeta en Nueva York” (Poet i New York) och komedin ”Comedia sin título” (Komedi utan titel). Lorcas dikter flödar av metaforiska bilder där ordleden berikas av säregna kombinationer, så som: ”Små persiska hästar sov, på din pannas månbelysta torg.”

De surrealistiska influenserna kom troligen från bland andra Salvador Dalí, som Lorca umgicks med under studenttiden. Även Lorcas homosexuella läggning kom till uttryck i hans dikter, bland annat ”Sonetos del amor oscuro” (Den mörka kärlekens sonetter), som utgavs postumt 1981.

Lorca var på det hela taget en mångsidig och nydanande författare med ett tydligt, om ej direkt, politiskt budskap och engagemang. Den allt mer framgångsrike och läste författaren uttryckte sig som hängiven anhängare av den spanska republiken, som etablerades efter monarkins fall 1931. Detta, jämte hans övriga radikalism och vad som uppfattades av vissa som en provocerande livsstil, gjorde att han hamnade på kollisionskurs med högerkrafterna och den katolska kyrkan. Lorca betraktades helt enkelt som alltför röd. I augusti 1936, i början av det spanska inbördeskriget, avrättades han av Francosidan. Fascisterna grep Lorca i Granada och körde honom tillsammans med några andra oliktänkande till en olivlund vid landsvägen mot samhället Viznar. Där sköts han och de övriga, bland annat en lärare och två banderiljärer, ihjäl och begravdes i en massgrav.

Federico García Lorcas död blev ett tabubelagt ämne efter inbördeskrigets slut och hans litteratur var förbjuden under en 20-årsperiod. Restriktionerna lättades dock 1953 då Franco gav tillstånd till en censurerad utgåva av poetens samlade verk.


Inbördeskriget och diktaturen har varit en hämsko i Spanien och ämnet var extra känsligt mellan åren 1975 och 1978, när landet tog steget från diktatur till demokrati. Det fanns händelser som man helst inte pratade om vid det politiska bordet och en sådan sak var Lorca. Den modige poeten har senare kommit att bli något av en martyrsymbol för det blodiga kriget.

Text: Hanna Sundblad