Han hade hamnat i dåligt sällskap. Det var vänner och bekanta bland kunder och leverantörer som drog ned honom i fördärvet. I början bara någon enstaka gång men snart tog lasten en stor del av hans fritid och även en del av arbetstiden. Visst skänkte lasten en viss tillfällig glädje ibland men snart började det gå till överdrift. Han hade nu även fått med sin fru men hon hade mer motståndskraft och lät sig inte förslavas. I stället oroades hon alltmer över sin käre make. Till råga på allt annat elände så var lasten kostsam.

Snart utövades lasten tvångsmässigt och utan glädje men nu var det omöjligt att sluta. Han blev alltmer retlig, orolig och deprimerad. På förmiddagen var han rastlös innan han drog iväg till vännerna och lasten och på kvällen kom han hem på ett uruselt humör. I bland ursinnig. Frun levde i fruktan. Hon längtade tillbaka till den lyckliga tid hon mindes från början av deras äktenskap. Han inbillade sig att lasten skulle göra honom till en bättre älskare men det var snarare tvärtom. Han blev alltmer splittrad och orkeslös i sänghalmen.

Han insåg till slut att denna last var mer till fördärv än till glädje. Han sa ofta till sig själv:
–Tänk om jag aldrig hade börjat med detta helvete.

Nu ville han verkligen sluta men, som vi alla vet: En last är ingen last om det är lätt att sluta. Han fattade gång på gång beslutet att ”aldrig mer”. Men vad hjälpte det när vännerna pockade. Det gick knappt en dag utan att de ringde och tjatade:
–Det är klart du skall med! Du sviker väl inte…
De vänner som själva sjunkit ner i träsket kunde aldrig tåla att någon annan försökte ta sig upp.

Gång på gång gjorde vår man ärliga försök att sluta men fick abstinensbesvär och återfall när han såg lasten utövas i TV. Hans goda hustru led med honom och tack vare henne blev han till slut en fri man. Hon hyrde en liten finka långt bort i Extremadura och långt bort från vännerna och lasten. Där gjorde de sig onåbara under ett helt sabbatsår. Visst fick han abstinensbesvär, men de avtog med tiden.

Nu ägnade de sig åt friluftsliv med promenader och botanik. På kvällarna åt de god mat och satt sedan och läste varsin bok och lyssnade på musik. Hon hade letat upp och förstört allt som hade med lasten att göra. Man talade aldrig om det ty nu hade man funnit att det fanns andra och större värden i livet. Sånt som förädlar människan och gör henne lugn, bildad och harmonisk

Efter denna lyckade avvänjningskur återvände man till staden och arbetet och allt var frid och fröjd. Men så började de gamla vännerna höra av sig för att få honom på fall igen.
–För fan Olle. De e klart att du skall hänga me!
Men de fick bara ett befriat skratt till svar.
–Nää du, Den där skiten har jag slutat med och det borde du också göra.
Ett par av de forna vännerna bekände.
–Ja, jag har försökt men det är djävlar i mig omöjligt.

Det är det nu inte. Inte om man hjälps åt och stöttar varandra - i stället för tvärtom.

Nu känner han bara medlidande med de forna vännerna. Där går de, i alla väder, svärande sin trista och tvångsmässiga Golgatavandring och släpar på varsin golfutrustning.