Satsningen har varit enorm och den andalusiska regionalhuvudstaden drabbades av en slags ”IKEA-yra” redan före invigningen. Sex dagar före hade jag tillfälle att besöka både Sevilla och IKEA. Överallt syntes enorma reklamskyltar och vid en av viadukterna över Guadalquivirfloden fanns även en jättelik luftballong med IKEA:s numera kända röda hjärta med armar.
På en presskonferens för ett 50-tal lokala journalister och som ende svensk mediarepresentant i församlingen är det oundvikligt att känna en viss stolthet. För även om svenskar generellt är stolta över sina framgångsrika företag finns det nog inget som är svenskare än IKEA. Den svenska stoltheten lyser igenom överallt. Till och med IKEA:s logotyp är som bekant gul och blå.

Det är både annorlunda och vågat att för en utländsk målgrupp behålla allting ursvenskt. Möblerna och tillbehören heter fortsatt ”Billy”, ”Ivar”, ”Lampa” med mera. Restaurangen serverar kåldolmar, köttbullar med lingon och inte minst varmkorvarna à 60 cents styck går åt som smör i den andalusiska vintersolen. Endast en bråkdel av besökarna förstår ordleken när man döpt barnens lekavdelning till ”Småland”.
Så har vi inte minst matbutiken som kort och gott kallas ”La tienda sueca” (Den svenska butiken). Där finns allt från pepparkakor och svenska chips till falukorv, köttbullar och svenskt godis. Och detta alltså för en ”utländsk publik”. Men som livsmedelschefen i Sevilla förklarade, är det ingen som handlar så mycket som svenskar: ”Vi lanserar matbutiken som en delikatessaffär, men svenskarna handlar som om de befann sig i närbutiken.”

Vid sidan av det ursvenska i presentationen och den enorma framgången ”trots det”, är nog IKEA också föremål för speciell stolthet för oss svenskar av ytterligare en anledning. Framgångarna har nämligen inte påverkat företagets ansikte och vilket varuhus som än besöks i världen känns det likadant som när man klev in vid Kungens kurva på 70-talet och höll mamma i handen. Ett IKEA-besök är en sällsynt nostalgiresa som väcker både personliga minnen men också en viss saknad av en svunnen tid, när det svenska välfärdssamhället var en förebild för hela världen och vi i Sverige på allvar trodde att alla avundades oss.

Idag vet vi bättre. Vi vet att välfärdsmodellen var ett korthus som till stor del föll samman en dag och att det svenska samhället, trots många kvaliteter även har en hel del brister som vi ska vara varse om. Därför har många av oss valt att bo i Andalusien i stället. Men det hindrar inte att vi i fortsättningen kan göra en nostalgiresa till Castilleja de la Cuesta, äta en varmkorv och sträcka lite extra på oss, för IKEA är faktiskt VÅRT – så det så!