Palmerna lika gröna som alltid

MATS BJÖRKMAN Ett missnöje sprider sig i vissa kustsvenska kretsar, grundat inte minst i den byggboom som Costa del Sol upplevt de senaste åren och som förutom fler hus även lett till en mer ansträngd infrastruktur. På vissa håll är missnöjet så stort att det till och med talas om att flytta inte bara från kusten utan även lämna Spanien. För en del är Thailand nästa Eldorado

Ingen betvivlar att Costa del Sol upplevt en radikal förändring de senaste åren och att det finns en del negativa aspekter med det ständigt ökade byggandet. Vägarna blir allt mer trafikerade, det tar längre tid att köra till och från olika platser och det blir allt svårare att parkera. Visst hade vi trivts bättre utan dessa besvär, men samtidigt är det nog lite blåögt att tro att Costa del Sol ska förbli just så som när man själv valde att flytta hit.

Med Europas i särklass bästa klimat och en rad andra fördelar som alla vi som valt att bo här är väl medvetna om, är det inte förvånande att allt fler, både svenskar och andra nationaliteter, söker sig del- eller heltid till spanska Solkusten. Denna invasion, som pågått i mer än 40 år, är oundviklig men kan naturligtvis styras i viss mån. Det är här kraven är stora på främst politiker och andra myndighetspersoner att undvika en okontrollerad spekulation.

Hittills har de väl lyckats med blandade resultat. Många klagar på resultatet och det är både sunt och naturligt att protestera. Däremot är mitt intryck att de som gapar högst är de som i praktiken gör minst för att försöka påverka situationen. Att spy galla över de ”korrupta politikerna” under en cocktail eller "after golf" är ju inte särskilt konstruktivt.

Jag har full förståelse för att de som slog sig ned på Costa del Sol för mer än 20 år sedan och som sökte lugn och avkoppling kanske inte trivs lika bra idag. Tiderna förändras och antingen får man anpassa sig eller så får man söka nya horisonter.

Själv är jag relativt optimistisk. Historien visar att både Costa del Sol och Andalusien utstått otaliga folkvandringar genom århundradena, Så sent som på 60- och 70-talet upplevde Costa del Sol en närmast dramatisk exploatering, som dock inte lyckades knäcka kusten.

Visst har det blivit dyrare, mycket dyrare till och med sedan euron infördes. Men förr eller senare måste det ske anpassningar. I det långa loppet kan inte alla golfbanor vara de lyxigaste och boendet kan inte uppta hur stor andel som helst av familjeekonomin.

Medan vi löser dessa problem, som alltid kommer att uppstå i olika former, fortsätter klimatet och kulturutbudet att vara lika rikt som det alltid har varit. Andalusien har minst lika mycket sevärdheter att bjuda på som tidigare och snart kan vi även ta oss till Madrid på drygt två timmar med snabbtåg, vilket ökar våra sysselsättningsalternativ.

Vi får tillsammans försöka förbättra det som är bristfälligt samtidigt som vi värdesätter de många positiva sakerna omkring oss. Det finns fortfarande mycket av den varan på Costa del Sol och i övriga Spanien.

Mats Björkman Sydkusten