Krisen en bra nyhet

THOMAS GUSTAFSSON Konjunkturnedgången har slagit till snabbare i Spanien och ser ut att bli djupare här än i norra Europa. Arbetslösheten har redan nått en alarmerande nivå samtidigt som fastighetsmarknaden rasar.

Krisen var väntad. Man behövde inte vara speciellt kunnig i ekonomisk historia för att känna till att lågkonjunkturen skulle komma. Ända sedan Bibelns tid har ju sju goda år följts av en nedgång. Konjunktursvängningar är en del av marknadsekonomin.

Nu i efterhand när fastighetsbubblan spruckit kan man dock konstatera att det var många som struntade i varningarna. Att fastighetsskojarna såg en möjlighet till snabba klipp är en sak. Men till synes sansade spanjorer som borde ha haft mer erfarenhet drogs också med i karusellen och började spekulera i bostäder. Ivrigt påhejade av banker och fastighetsbolag som tjänade på att fastighetsbubblan blåstes upp ytterligare. Tyvärr är det också många unga spanska och latinamerikanska familjer som drabbats av kraschen. I Spanien ska man äga sin egen bostad. Många av dem som hade oturen att bilda familj under de två senaste åren har belånat sig över sin förmåga.

Att fastighetsbubblan till slut spruckit är dock inte så negativt som många tror. För den som vill göra en ekonomisk satsning i Spanien betyder inbromsningen möjligheter. Det har blivit lättare att gå in på den tidigare så överhettade spanska marknaden. Framför allt fastighetsmarknaden behövde verkligen kylas ner. De senaste tio åren har priserna på den spanska bostadsmarknaden ökat mest i Europa.

Senaste gången Spanien drabbades av en lika snabb och djup nedgång i ekonomin var slutet av 1992. Den sanslösa högkonjunkturen som Spanien då haft sedan landet gick med i EU 1986 bröts då bryskt med en djup krasch.

Vi som var med minns vad som hände. Precis som nu gick de största byggföretagen i konkurs redan under det första året. Men det dröjde därefter ytterligare något år innan de utannonserade priserna reglerades nedåt.

Krisen den gången varade två år och det är ungefär så länge som den kommer att pågå även denna gång. Om inget oförutsett händer förstås, av främst världspolitiskt slag. Vi kan alltså gissa att Spanien går in i en ny högkonjunktur år 2011.

Det enda man nu kan göra som privatperson för att rädda den egna ekonomin är att ställa frågor till sig själv. Professionella rådgivare ser först och främst på sina egna intressen.

Fråga dig varför svenska mäklare anser att en bostad i Thailand är en bättre investering än en bostad i Spanien. Vad händer när priset på olja stiger? Nu kan en familj flyga till Thailand för en månadslön, inom en nära framtid kommer en biljett kanske att kosta en årslön? Vill du verkligen bo i en militärdiktatur när du är gammal?

Fundera också över varför bankerna vill att du ska investera dina svenska pensionspengar i Rysslandsfonder eller Kinafonder. Varför ska du stöda den ryska krigsekonomin? Vill du att Kina ska blir ännu starkare? Är det inte bättre att du satsar på svenska eller spanska räntefonder?

Se också på historien. Efter krisen 1992-1993 växte den spanska ekonomin med i snitt tre procent per år, med ett hack för IT-kraschen 2001. När det gick som bäst under 2006 ökade BNP med hela 3,8 procent, en procentenhet mer än resten av euroländerna. Den snabba tillväxten innebar att Spanien gick förbi Italien, mätt i BNP per invånare.

Till skillnad mot Italien, där den politiska oredan och maffians korruption aldrig ser ut att upphöra, kan vi vara säkra på att Spanien kommer att fortsätta växa. Spanien är en stabil demokrati med goda ekonomiska förutsättningar. Alla vi som har Spanien som vårt andra hemland kan alltså vara lugna. Förr eller senare vänder det. Med hjul som snurrar allt snabbare. Till Spanien kan man dessutom åka tåg. Det kan man inte till Thailand.

Thomas Gustafsson