Pendeltåget firar 50 år hårt ansträngt

COSTA DEL SOL Den 31 juli 1975 invigdes pendeltågslinjen C-1 i Málaga, som knyter samman stadens centrum med Fuengirola. Det finns ingen statistik över hur många som reste under premiäråret, men nu transporterar C-1 nästan 17 miljoner passagerare per år. Det gör den till den mest belastade pendeltågslinjen i hela Spanien.

Trots det växande antalet passagerare har varken sträckningen eller antalet avgångar förändrats nämnvärt sedan 1970-talet, något som skapar både kapacitetsproblem och ökande krav på modernisering. I dagsläget körs tågen ofta med långt över 100 procents beläggning och under sommarmånaderna når kapacitetsutnyttjandet 117 procent, skriver Málaga Hoy.

En rapport från den nationella konkurrensmyndigheten CNMC visar att linjen rymmer i genomsnitt 171 procent av sitt sittplatsutbud. Det innebär att stående passagerare är normen snarare än undantaget. Till skillnad från linje C-2, som går mot Álora och har gott om ledig kapacitet, är C-1 konstant fylld och särskilt pressad under högsäsong, när både lokalbefolkning och turister använder den som primärt färdmedel längs kusten.

När linjen öppnade 1975 fanns 35 avgångar i vardera riktningen, totalt 70 turer per dag. I dag är siffran 104, vilket innebär en ökning på 34 turer, men fortfarande långt ifrån vad efterfrågan kräver. Restiden mellan Málaga och Fuengirola är i stort sett densamma som för 50 år sedan – cirka 42 minuter – medan turtätheten i rusningstid har förbättrats från 30 till 20 minuter. Under lågtrafik är dock intervallen fortfarande upp till 40 minuter, och kommunpolitiker längs sträckan, speciellt i områden nära flygplatsen, efterfrågar både fler och tidigare avgångar för att matcha flygtrafikens tidiga och sena ankomster.

Fordonsflottan har förnyats vid ett fåtal tillfällen. Först byttes de ursprungliga tågen i serie 440 ut mot serie 446 år 1992, vilket innebar en betydande höjning av bekvämligheten. Den senaste stora moderniseringen skedde 2009, då Civia-tågen introducerades med rymligare interiörer, bättre tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet och plats för cyklar.

Nu, 16 år senare, är det åter dags för förnyelse. Staten har beställt över 400 nya tåg för hela landet, varav hälften ska ersätta åldrande fordon. Flera av dessa är större modeller med upp till 2.000 sittplatser, 20 procent fler än dagens vagnar, men de kan inte användas på alla stationer längs C-1 eftersom plattformarna på fyra stationer är för korta.

Infrastrukturproblemen stannar inte vid plattformslängder. En tredjedel av linjen är fortfarande enkelspår, vilket begränsar möjligheterna att öka turtätheten. Regeringen har påbörjat dubbelspårsutbyggnad mellan Campamento Benítez och Málagas flygplats, men experter menar att även sträckan mellan Benalmádena och Fuengirola måste byggas ut för att nå målet om 15-minuterstrafik under hela dagen. Något beslut om denna andra etapp finns ännu inte.

Historiskt sett har linjen haft betydligt större ambitioner än dagens sträckning. När ingenjören Jesús Santos Rein utformade banan på 1970-talet var målet att förlänga den hela vägen till Algeciras. Planerna stoppades av finansieringsproblem, då regeringen i stället valde att dela resurserna mellan Málagas pendeltåg och Barcelonas tunnelbana. Sedan dess har Barcelonas nät fortsatt att växa, medan C-1 inte har förlängts med en enda kilometer på 50 år.

I dag diskuteras återigen en kustbana som skulle sträcka sig från Nerja till Algeciras. Om projektet blir verklighet kan delar av C-1 införlivas i det nya systemet eller ersättas helt. Men även i bästa fall ligger en sådan lösning minst 15 år fram i tiden och fram till dess kommer C-1 fortsätta vara en livsnödvändig men överbelastad förbindelse för Málaga och Costa del Sol.

Mats Björkman Sydkusten