Tar med jobbet till parken

BLOGG: SPANIEN IDAG Samtidigt som utvecklingen går framåt med allt större fart finns det platser där tiden till synes står stilla. Retiroparken i Madrid är en sådan plats.

Madrids enastående grönområde mitt i staden har varit en tillflyktsplats för huvudstadsbor och besökare under århundraden. Förutom att rengöringstjänsten idag kör runt i elbilar och besökarna är utrustade med alla möjliga tekniska apparater, har väldigt lite ändrats genom åren.

Min relation till Retiroparken har varit regelbunden sedan jag studerade på universitetet i Madrid, 18 år gammal. Det är svårt att beskriva den känsla av lugn och välbehag som infinner sig bara man kommer in genom någon av grindarna. Kanske är det den starka kontrasten mot den omgivande storstadspulsen som gör att naturupplevelsen känns särskilt stark.

Retiroparken inrymmer den perfekta blandningen av natur, kultur, sport och socialt umgänge. Här kramas förlovade par i gröngräset, vänner ror i en eka i den konstgjorda sjön, joggare och cyklister samsas i den stora asfaltsvägen och turister fotograferar fontänerna och monumenten, eller låter sig bli spådda av tarotkortsläsarna.

Parken kryllar av liv på helgerna, då barnfamiljerna samlas kring lekparkerna och kaspersteatrarna. Regelbundet finns utställningar och i skrivande stund är det rikspolisens vetenskapliga enhet som firar 100 år, med en stor visning.

Jag sitter på en parkbänk under pinje- och kastanjeträd och utnyttjar min portabla dator för att få lite jobb gjort, utan att göra avkall på stämningen i parken.

När jag kom upptäckte jag dock att någonting är nytt. Jag hör på avstånd ett frenetiskt gnisslande och när jag kommer närmare upptäcker jag att det är ljudet från gymnastikredskapen som upprättats av kommunen och som denna klara och friska septembermorgon utnyttjas flitigt av stadens pensionärer.

Mats Björkman Sydkusten